Text: Nicklas Hägen
Vänsterförbundets riksdagsledamot Li Andersson, studerande i folkrätt vid Åbo Akademi, var en av tretton som listats.
Hur reagerade du när du fick höra om listan?
– Först var det svårt att tro att den här listan överhuvudtaget publicerats, jag blev överraskad och lite chockad. Efter det tycker jag att det mera blivit fråga om varför Sannfinländarna tycker det är vettigt att publicera en lista av det här slaget, förstår de konnotationerna i det?
– Det är klart att man känner sig utpekad när man hamnar på en lista av det här slaget. Samtidigt tycker jag att Erkki Tuomioja förhöll sig till det på rätt sätt när han sa att han hade varit besviken om han inte kommit med på listan.
Vad tror du Sannfinländarna hade för avsikt med listan? Ville man bara finta bort medierna från Olli Immonen? Ville man skrämma sina motståndare till tystnad? Eller handlar det om något annat?
– De ville göra ett mediedrag där de igen för uppmärksamheten tillbaka till Sannfinländarna och hur de positionerar sig i debatten. De lyckas gång på gång leda bort diskussionen från temat, när vi egentligen borde diskutera rasism, de samhälleliga strukturer som upprätthåller den och de saker som gjort att samhällsklimatet blivit som det blivit.
Är det här något man får så lov att bara finna sig i som politiker?
– Man måste finna sig i mycket som politiker men att bli listad av andra partier hör inte dit. Det här var trots allt något Sannfinländarna gjorde som parti, de offentliggjorde listan på sitt partikansli.
– Det är viktigt att andra partier för dialog med Sannfinländarna. Men eftersom de publicerat listan som parti är det, som vi skrev i vårt svar på Sannfinländarnas inbjudan till deras kansli, inte Olli Immonen eller Matti Putkonen vi vill prata med, utan partiledare Timo Soini. Det är honom som dialogen borde föras med.
Samlingspartisten Ben Zyskowics försvarade Sannfinländarnas rätt till en lista och klandrade De grönas Ville Niinistö för att denne för lätt dragit ”demokratin-är-hotad”-kortet samtidigt som De gröna själva i sin tidning Vihreä Lanka listat klimatskeptiska riksdagsledamöter. Har Zyskowics några andra motiv till att göra det förutom att försvara en regeringskumpan? Och har han rätt?
– Zyskowics uttalande var problematiskt. Det är lite som när Sipilä sade att diskussionen om rasism förs mellan två extrema parter, då den ena parten bara är människor som är mot rasism – hur extremt är det egentligen? På samma sätt uppfattade jag att Zyskowics tog ställning för att det är okej att Sannfinländarna listar meningsmotståndare.
– De gröna listade i Vihreä Lanka riksdagsledamöter som inte trodde klimatförändringen orsakades av människor. Det är inte samma sak som att lista sina politiska motståndare. Man ska också komma ihåg att Sannfinländarna aldrig motiverat varför den här listan gjordes och varför just vi valts dit.
Som ung kvinna i politiken, hur har du känt av det hårdnade diskussionsklimatet på andra sätt?
– Det kommer många meddelanden där tonen är hätsk. På det sättet märker jag av klimatet.