Att bli uppsagd kan jämföras med en livskris för den uppsagda, men det lämnar ingen i kollegiet oberörd. En företagspsykolog listar de vanliga reaktionerna.
Text & foto: Ari Nykvist
På grund av uppsägningarna vid Åbo Akademi och med tanke på konsekvenserna av dem, har de anställda både i Åbo och i Vasa erbjudits stöd och hjälp av företagspsykologer. Målgruppen är alla anställda som känner behov av att prata av sig.
I Vasa har företagspsykologen Esa Aromaa från Terveystalo hållit träffar för de anställda med möjlighet att prata om nuläget, vad alla går igenom och kamratstödets roll. Han har också haft en genomgång av stresshanteringsmetoder som kan göra det lättare att hantera osäkerhet, frustration, ångest och liknande.
Vilka är de vanliga reaktionerna bland anställda som blir uppsagda?
– Reaktionerna är väldigt olika från person till person, det finns inga entydigt typiska reaktioner för alla och envar. Men mycket ofta börjar man fundera på sitt människovärde och sin betydelse som arbetstagare överlag och i synnerhet på den egna arbetsidentiteten. Varför blev just jag uppsagd? Varför inte någon annan? Man börjar lätt ifrågasätta hela meningsfullheten i det man arbetat för. En uppsägning kan därför jämföras med en krissituation i livet; en stor förändring och livskris som ofta till exempel syns i en stressreaktion.
Vilken är chefernas roll i en sådan här process?
– För den uppsagda är det mycket viktigt att bli behandlad med respekt och empati. Att ens chef klarar av den tunga processen och sköter den på ett närvarande och öppet sätt. Själva uppsägningstillfället är en händelse den uppsagda minns hela sitt liv och därför måste också det skötas så mjukt och empatiskt som möjligt.
Också de som får bli kvar påverkas väl av hela processen med nedskärningar, samarbetsförhandlingar och uppsägningar?
– Jo, förstås. Känslorna kan här ofta vara mycket ambivalenta. Man kan dels vara lättad över att få behålla sitt jobb och samtidigt känna skuld för att ens kollega måste gå men inte du själv. Skuldkänslor och otrygghet är vanliga bland de som inte blir uppsagda. Det kan finnas mycket stress om man måste lära sig nya uppgifter, bekanta sig med nya medarbetare och chefer. Det kan också vara svårt att lita på att det inte skall bli nya uppsägningar i framtiden.
Vad kan man ha hjälp av i en sådan situation?
– För det första hjälper det en del om man accepterar att situationen just nu är otrygg och osäker. Att din arbetsplats och du som anställd är i ett sorts beredskapstillstånd.
För det andra gäller det att öppet diskutera kolleger emellan om det som har hänt och konsekvenserna av det. Då gärna så att också cheferna ibland deltar i diskussionen och är mer närvarande i arbetsgemenskapen än tidigare. Att tillsammans försöka hitta nya möjligheter för hur de anställda kunde delta i och påverka vart organisationen är på väg. Det hjälper inte att de anställda får höra att ”om tre år blir allt bättre”. De behöver och vill ha tydliga svar och både chefernas och annat kollegialt stöd just nu.