Cirkulär ekonomi är ett försök att kombinera fortsatt materiell välfärd med en hållbar resursanvändning. För att denna form av ekonomi ska ta sig in från ekonomins marginal till finrummet behöver företagen tänka om.
Text & Foto: Nicklas Hägen
Industrin är inne i en förnyelseprocess. Ett starkare konsumenttryck och en strängare miljöreglering är ett par orsaker till att snart sagt varje företag idag har ”hållbarhet” i sin strategi och, åtminstone utåt, vill visa upp en grön image.
Men det finns också en ekonomisk drivkraft för en verklig förändring. Enligt jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra finns det på den inhemska marknaden en ekonomisk potential på upp till 2,5 miljarder euro årlig tillväxt inom cirkulär ekonomi.
Det är stort just nu. Enligt Finlands näringsliv, EK, ser vart fjärde finländskt företag möjligheter inom cirkulär ekonomi. Också på EU-nivå gör man satsningar på avfallshantering, dels av miljöorsaker, dels för att minska beroendet av råvaror utifrån. Enligt en handlingsplan som Europeiska kommissionen publicerade i december 2015 ska man satsa 5,5 miljarder euro på avfallshantering inom EU inom det pågående finansieringsprogrammet. Satsningarna går hand i hand med skärpta regleringar.
Mycket hänger ändå på företagen. För att cirkulär ekonomi verkligen ska bli något att räkna med behöver företagen förändra sina processer och bli mera samarbetsinriktade.
– En fördel som Finland har är att landet är litet och att det finns goda kontakter mellan olika företag, vilket möjliggör kluster och tvärindustriell gemenskap. Kontakten mellan företagen är en förutsättning för en fungerande cirkulär ekonomi, säger Anastasia Tsvetkova, projektforskare i industriell ekonomi vid Åbo Akademi.
– På det sättet är Finland ett bra ställe att pröva på industriell symbios. Sedan återstår det att se om man också kan göra det till sin expertis, så att man skapar en modell för ett sätt att arbeta på som andra vill köpa.
Naturen som utgångspunkt
Med industrialismen följde en linjär ekonomisk modell, som var en metafor för maskinen med dess input och output: man tar en råvara och behandlar den så att man får en produkt man kan sälja. Som ett resultat av det här bildas vanligtvis också avfall, det material som skalats bort ur råvaran och för vilket man inte har någon användning.
Cirkulär ekonomi är i sin tur en metafor för naturen och bygger på en strävan att kombinera de tre centrala delarna i dagens hållbarhetsbegrepp: ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Ekonomin ses som ett ekosystem och varje företag är en del av den stora helheten där processerna förgrenar sig ut mellan olika delar som drar nytta av varandra.
– Där naturen har anpassat sina processer under miljontals år, har människans aktivitet ökat väldigt snabbt och är idag så stor att det vi producerar inte hinner brytas ner naturligt. Det här ger i sin tur artificiellt skapade miljöproblem, säger Tsvetkova.
– I naturliga ekosystem är den enes avfall en tillgång för någon annan. Det är en idé som återkommer i cirkulär ekonomi, som är ett försök att skapa välfärd utan att kompromissa på miljön. Det bygger på en rätt antropocentrisk idé, för motivet är inte att spara på naturen för naturens skull utan att ge människan en förutsättning till fortsatt liv och mera välfärd. Det görs genom att se till att miljön inte blir så förorenad att vi inte har tillgång till exempel till vatten eller frisk luft.
Industrialismen innebar en stor förbrukning av lättillgänglig energi för att skapa stora resurser. Den linjära ekonomins slit och släng-tänk vilar på idén om ett överflöd som står i bjärt kontrast till en förindustriell ekonomi där man gjorde det mesta av knappa resurser.
På sitt sätt är cirkulär ekonomi en återgång till en förindustriell respekt för råvaran.
– Naturen mår bra också utan människor och mänsklig verksamhet, men för oss människor är det viktigt att rädda vår art. Dessutom vill vi fortsätta förbättra livskvaliteten, också i de områden där den för tillfället inte är bra. Den lättillgängliga energin gav oss en teknologisk boom och materiell välfärd. Om vi kan utnyttja den tillsammans med förnybar energi kan vi återgå till en mera hållbar ekonomi.
Utmaningar
En övergång från isolerade företag till företagsekosystem kräver dels en förändring av de dagliga rutinerna, dels att företagen ser på den egna verksamheten på ett nytt sätt. Inom företagsvärlden har man nämligen institutionaliserat vissa tankesätt och tar vissa saker för givet, till exempel hur man ska ordna produktionsprocessen.
Att förändra och förnya en företagsmiljö med färdigt inrutade tillvägagångssätt som av tradition är uppbyggda på konkurrens är inget man gör i ett nafs.
– Det här brottas jag med dagligen. I Finland och Norden finns det ett hyfsat samarbete mellan företag, men i större länder med kraftigare ekonomier är rivaliteten mellan företag större. Den här sociala sidan, sättet man idkar affärsverksamhet på, behöver förändras. Företagen behöver lära sig att de kan vinna på att samarbeta för en större och god sak, säger Tsvetkova.
– För att skapa riktiga förändringar måste företagen förändra sina system, det kan göras dels genom att förbättra sina egna arbetsmetoder men också att förändra sättet man arbetar på med andra. Man pratar om co-petition i stället för competition, vilket innebär att man kan konkurrera med varandra samtidigt som man samarbetar på vissa punkter som båda företagen vinner på.
Företagen bildar sina egna ekosystem – olika grupper av företag som skapar en avkastning tillsammans – där konkurrensen sker mellan olika ekosystem, inte mellan enskilda produkter.
54 procent av allt avfall återanvänds inte, enligt Sitra. En utmaning för cirkulär ekonomi är att uppbyggnaden av en infrastruktur kostar, vilket i början drar ner på lönsamheten.
– Att inte behöva betala för avfallsbehandling är förstås billigare än att göra det. Men när processerna väl är på plats är det oftast billigare att vara grön, vilket är en orsak till att trycka på genom lagstiftning, säger Tsvetkova.
– Om man bara lägger till återanvändning till de befintliga processerna tillkommer det en kostnad. Men om någon köper ditt avfall kan det genom smart design vara lönsamt. Därför behöver man övergå till att tänka på affärsverksamhet som ett företagsekosystem. På en punkt i systemet kan det tillkomma en kostnad men om ett segment inom systemet eller hela industrin förändras finns där stora möjligheter.
Hållbarhet är en stark ekonomisk trend. Så gott som varje företag har ordet i sin strategi och vill agera grönt. Eller åtminstone få det att se så ut, för det förekommer en del så kallad greenwashing där företag i marknadsföringen framställer sig som miljövänliga även om de inte är det.
Tsvetkova säger att företagens agerande varierar över hela skalan. Vissa företag bygger hela sin existens på miljövänlighet och cirkulär ekonomi, andra integrerar vissa miljövänliga delar i sin verksamhet och en tredje grupp ignorerar den. Konsumenternas krav är en drivkraft, lagstiftningen en annan.
– Ser man till helheten borde det därför finnas mera motiverande anslag och subventioner, men också en skärpt lagstiftning som sätter tryck på företagen, säger Tsvetkova.
– Vissa företag glömmer att tänka grönt och det finns andra som utnyttjar kryphål i lagstiftningen. Men för framtiden får vi hoppas på det bästa. Den nya teknologin och nya innovationer för oss i en riktning mot hållbar ekonomisk verksamhet och den förnybara energin blir hela tiden mera tillgänglig.
En aspekt som behöver lösas är att själva återanvändandet, precis som i linjär produktion, ofta förbrukar energi och kan skapa avfall som man i sin tur behöver hitta en funktion för. Till exempel går det åt mera energi till att smälta vissa plaster och ta tillvara olika förnybara föreningar ur dem, än det går till att bränna dem och börja om från noll. I så fall kan återanvändning inte vara ett självändamål.
Att få grepp om helhetsbilden är inte lätt. Frågan om huruvida det är möjligt att kombinera ekonomisk tillväxt med hållbar utveckling har under åren fått olika svar.
– Ibland verkar det som om man måste kompromissa och prioritera det ena före det andra, men synen på att de ska gå att kombinera har blivit mera positiv. Vi har lättare tillgång till förnybar energi och vissa hållbara resurser ger ett bättre resultat också ekonomiskt.
En grönare industri behöver alltså inte betyda en materiell återgång till, säg, 1600-talet?
– Nej.
Är det möjligt att skapa en industri som inte orsakar avfall?
– Jo, åtminstone i teorin. Bioavfall, alltså avfall från råvaror av växande biomaterial, bryts snabbt ner och själva råvaran växer tillbaka. Övrigt avfall, ska vi kalla det teknologiskt, behöver återanvändas vilket kräver en större ekonomi och kräver dessutom resurser när vi behandlar materialet på nytt.
Men om man använder energi från solen eller annan förnybar energi istället för kol eller olja som det tagit en lång tid för att bildas, om man kan producera förnybar energi i den takt vi förbrukar energi så borde det i teorin vara möjligt att skapa en industri utan avfall.