Att fråga finlandssvenskar om de tycker att svenskan borde göras frivillig i finska skolor är minst sagt klurigt. Svaret handlar om så mycket mera än att bara tvingas välja i en gallup mellan två svar som utesluter varandra.
Text och foto: Klas Backholm
Med jämna mellanrum dyker de upp. Rubrikerna om att exakt ”så och så” många finskspråkiga i vårt land tycker att den obligatoriska ”pakkoruotsin” borde göras frivillig i skolorna. Men finlandssvenskarna då? Håller de med om att en frivillig skolsvenska skulle göra livet enklare för de finska eleverna i skolbänken? Eller vill de ha kvar svenskan som obligatorisk för att vara säkra på att åtminstone någon svenska finns kvar i landet om hundra år? Eller kan det till och med vara så att man inte vill röra om i myrstacken, och ingen därmed frågar finlandssvenskarna vad de tycker om saken?
Vi tog ett snack med Kjell Herberts vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi. Han har i många år samlat in svenskspråkigas åsikter om bland annat just språkfrågor, och berättar att det nog har gjorts flera mätningar.
– I de undersökningar som gjorts är det uppenbart att en klar majoritet anser att det på sikt blir ett flertal domänförluster om svenskan inte skulle vara obligatorisk. Detta sitter liksom i ryggmärgen. Men det finns en viss tudelning. Ju mera enspråkigt svensk man själv är, desto viktigare är den obligatoriska skolsvenskan, medan däremot många tvåspråkiga finlandssvenskar undrar om det i långa loppet är värt sitt pris att tvinga svenskan på finska högstadieelever, med tanke på hur mycket badwill det för med sig. Man tycker att diskussionen som sådan är destruktiv och drabbar finlandssvenskarna på många plan.
Herberts menar att i de undersökningar som gjorts bland språkminoriteten har inte bara själva svaren, utan också frågan i sig väckt en hel del intresse. Eftersom temat har fått så mycket uppmärksamhet kan små nyansskillnader i hur frågan ställs leda svaren i en viss riktning.
– Om man inleder frågan med något i stil med ”Med tanke på den senaste tidens debatt om den obligatoriska skolsvenskan, anser du att…”, styrs svaren i en annan riktning än om man rakt av ställer frågan ”Anser du att…”. Båda frågeställningarna är relevanta, men ger olika svar och måste också därför tolkas olika.
Kjell Herberts är nyss hemkommen från Japan, där han inom ramen för en föreläsningsturné om Svenskfinland spenderat veckan med att bland annat försöka förklara de förutsättningar språkminoriteter i Finland lever med. Och vad det gäller den obligatoriska skolsvenskan menar Herberts att vi finlandssvenskar nog också borde ta oss en extra titt i spegeln.
– Vi har varit enkelspåriga och egoistiska och glömt bort att diskussionen om svenska i skolan borde handla om att kunskaper i svenska faktiskt är ett självändamål, att språkkunskaper är en naturlig höjning av kunskaps- och upplevelsenivån, och inte enbart ett språk finskspråkiga måste lära sig för att betjäna oss tämligen tvåspråkiga finländare.