Bilden: Niklas Sandler förklarar hur man skriver ut medicin med en printer.
Fem milligram eller tio? Varför inte till exempel 7,2 milligram om det är det man behöver? Inom en överskådlig framtid skräddarsys läkemedlen för patienterna.
TEXT OCH FOTO: NICKLAS HÄGEN
När farmaciprofessor Niklas Sandler river små bitar av pappret och ber mig sätta dem på tungan går tankarna osökt till det drogliberala 1960-talet. Fast det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig en eventuell LSD-debut. Rökelsen, lavalamporna, det långa håret och blommiga skjortorna saknas i den städade kontors- och laboratoriemiljön i BioCity där Åbo Akademis farmacister håller till.
Det är inte bara hippieattiraljerna som saknas. D-vitaminen som var utskriven på pappret saknar också narkotisk effekt.
Utskriven, ja. Till Sandlers forskningsprojekt hör forskning i utskrivbara, printbara, mediciner.
– Genom att printa mediciner får man en väldigt noggrann dosering. Det är en fördel till exempel när man har att göra med starkt aktiva substanser eller tillverkar mediciner för barn och behöver fastställa dosen enligt hur många kilogram de väger, säger Sandler.
Teknologiskt skiljer sig printern inte mycket från en helt vanlig bläckprinter. Skillnaden sitter i detaljerna. I en liten dosa finns läkemedelssubstansen, som via en slang går ner till stiftet och sugs upp av den film man använder till dosering.
Pappret smakar egentligen inte mycket och har snart smält i munnen – det tjockare sockerpappret tar lite längre tid på sig än rispappret. Möjligheterna är betydligt fler än dessa två.
– Man kan använda olika sorters filmer och smaksättning. För vanligt oralt bruk kan man använda enkla lösningar som måste smaka någorlunda bra. Sen kan det bli lite mera komplext om avsikten är att läkemedlet ska fastna på slemhinnan.
Flexibilitet och anpassning
Flexibilitet och individanpassning är två nyckelord i framtidens läkemedelstillverkning. Printbara mediciner ger en möjlighet till en flexibel tillverkning nära patienten och är ett led i att skapa personligt anpassade läkemedel. Substanser, material och doser planeras digitalt på datorn och printern slutför arbetet.
Satt i ett större sammanhang kan printbara läkemedel vara en lösning för att möjliggöra individanpassad dosering av läkemedel nära patienten och skräddarsydd medicinering. Det är ett av de teman som lyfts upp i The Innovative Medicines Initiative inom ramen för EU:s strategiska forskningsagenda, Horizon 2020. För att säkerställa den europeiska konkurrenskraften behöver man genom ett brett europeiskt samarbete fördjupa förståelsen för de mekanismer som omger sjukdomar och botandet av dem.
Det stora arbete som redan görs för att diagnosticera sjukdomar på molekylnivå, bör också till exempel kombineras med teknologi för att utveckla tillverkningen av mediciner och IT för att följa hur patienterna äter sina mediciner.
– I utvecklingen av framtidens vård måste vi arbeta mycket på bredden. Inom Åbo Akademi finns mycket kunskap inom till exempel IT, data management, biologi och de teknologiska ämnena som behövs i utvecklingen av ny medicinsk vård.
Mycket förblir oätet
För individen är bra vård alltid viktig, men i och med att befolkningen blir äldre ökar vårdens betydelse också på ett samhälleligt plan. Inom farmacin sker ett mångsidigt utvecklingsarbete som involverar allt från själva teknologin i samband med tillverkningen, via kvalitetssäkring till karaktärisering av hur fysikaliskt stabila de medicinska substanserna är och hur de löser sig i kroppen rent mekaniskt.
– Vartefter att vi börjar känna människans arvsmassa bättre går diagnostiken framåt och vi kan vidareutveckla den individanpassade medicineringen. Det betyder inte enbart skräddarsydd dosering men också nya sorters bioaktiva substanser och system för läkemedelstillförsel. Men det är en bra bit kvar ännu. All den här kunskapen måste föras samman och i sista hand krävs följsamhet i behandlingen.
Förbättringen av diagnoser och mediciner är ändå förgäves om medicinerna inte äts. Man räknar i dag med att femtio procent av den medicin som ordineras förblir oäten, eller äts på fel sätt, vilket leder till att behandlingen inte blir komplett och besparningar i hälsovården uteblir.
För att bättre kunna följa upp hur patienter äter sin medicin utvecklas informationsgången mellan olika delar av vården. Ett exempel är e-recepten som nyss tagits i bruk i Finland. Dessa är viktiga i kommunikationen mellan läkare och apotek, för att till exempel kontrollera att patienter inte äter dubbla doser.
– Det är ett massivt projekt att optimalt kunna kombinera allt det data som finns om patienterna för att vettigare kunna sköta medicineringen. I Finland började man till exempel prata om e-recept redan i slutet av 1990-talet. Att det tagit så länge att förverkliga beror på att man använt olika datorsystem som inte kunnat prata med varandra, säger Sandler.
– Bland den äldre befolkningen är det vanligt att man äter sex till tio mediciner om dagen och då är det viktigt att kunna följa upp att allt äts enligt ordination. Där behövs utvecklad informationsteknologi kombinerad med diagnostik och blodvärdesmätningar. De humana aspekterna vad gäller hälsovårdspersonal och egenvårdare får förstås inte glömmas bort.
Nya processer
För tillfället slutförs tillverkningen av den största delen av medicinerna i fabriker. Därifrån skickas de ut runtom i världen för att distribueras i apotek och, beroende på landets lagstiftning, affärer.
Som en del av arbetet med de printbara medicinerna håller Sandler på med ett projekt som undersöker kommersialiseringsmöjligheterna av dem.
Om printade läkemedel och hälsoprodukter blir en vardaglig del av vården medför det rätt stora förändringar för marknaden, bland annat för tillverkningsprocesserna och logistikkedjorna. Om läkemedlen, som förut, börjar tillverkas vid apoteken skulle det förändra arbetsfördelningen mellan apotek och fabrik. Och om läkemedlen börjar tillverkas genom utskrivning hemma hos patienten behöver också myndigheterna hänga med och intelligenta IT-lösningar utvecklas för att kontrollera behandlingen.
– Den klassiska modellen är att man tillverkar stora partier som man sedan säljer till apotek. När medicinen blir mera skräddarsydd blir den också mera av en nischprodukt, och då behöver industrin tänka om, säger Sandler.
– Apoteken får redan tillverka mediciner, även om det blivit mindre produktion inom dem under de senaste åren. Men det kommer eventuellt att ske förändringar inom de närmaste fem till tio åren, då man går in för individanpassade läkemedel. Då måste också myndigheterna anpassa sig.
Ett europeiskt samarbetsinitiativ
Utvecklingen av printbara mediciner vid Åbo Akademi går att spåra tillbaka till The Innovative Medicines Initiative, IMI, ett initiativ vars mål är att förbättra medicinen och vården på ett europeiskt plan.
– IMI är ett samarbete mellan offentlig och privat verksamhet som är viktigt för
Europa. Alla aktörer, såväl industrin, den akademiska världen som patientorganisationerna, måste arbeta tillsammans på både europeisk och lokal nivå, säger professor Niklas Sandler.
– Främst handlar det om att utveckla en välfungerande medicinering som ger hälsa och välmående, och där lyfts olika terapiområden upp. Det har också att göra med kostnaderna för vården och i förlängningen med att Europa ska vara konkurrenskraftigt och erbjuda arbetsplatser.
Missriktad kritik
Vid Åbo Akademi görs en del samarbete med läkemedelsindustrin. Det finns olika samarbetsmodeller, till exempel servicebaserad forskning eller analystjänster, TEKES-projekt och slutarbeten.
Att samhället blir allt mer medikaliserat ser Sandler främst som ett resultat av de osunda inslagen i vår livsstil. Även om han anser att det förekommer en del onödig medicinering tycker han mycket av kritiken som riktas mot industrin är missriktad.
Han lyfter i stället fram de positiva sidorna i dagens läkemedelsindustri, och säger att kampen mot till exempel cancer inte skulle kunna föras på dagens nivå om det inte var för industrins investeringar och akademisk grundforskning för att utveckla terapiområdena.
– Det riktas en hel del kritik mot läkemedelsindustrin för att den gör pengar på folks hälsa, men jag ser inte många alternativ. Ingen stat skulle till exempel ta risken att utveckla nya läkemedel. Man utgår från tusentals molekyler och ännu i de kliniska faserna finns det otaliga molekyler kvar som inte visar terapeutisk relevans eller har för mycket biverkningar och måste slopas, säger Sandler.
– Med andra ord lägger man massvis med pengar på sånt som aldrig kommer ut på marknaden. För att finansiera dessa misslyckanden behöver företagen göra pengar.