Många unga anser fortfarande att de inte berörs eller påverkas av klimatförändringen. De är inte heller särskilt villiga att göra något för att minska den egna klimatpåverkan. Därför behövs det ett mer tvärvetenskapligt, helhetsskapande och handlingsorienterat tillvägagångssätt i våra skolor för att förbättra undervisningen om klimatförändringen.
Text & foto: Ari Nykvist
DET PÅPEKAR FD Mikaela Hermans i sin färska doktorsavhandling i pedagogik vid Åbo Akademi i Vasa. Avhandlingen heter Från förståelse till agerande. Niondeklassares och geografilärares syn på klimatförändringen och undervisningen om klimatförändringen.
Enligt tidigare forskning berörs ungdomar i västerländska samhällen inte värst mycket av klimatfrågan. De menar att deras livsvillkor inte påverkas och de tänker fortsätta leva som tidigare.
– Min enkät i avhandlingen visar att det här i hög grad också gäller för ungdomar i Svenskfinland.
Men tidigare forskning har visat att till exempel i Lappland ser unga klimatförändringen som ett konkret hot mot till exempel renskötsel och överlag deras egna liv och möjligheter att klara sig i framtiden.
Med hjälp av enkäter och intervjuer har Hermans i avhandlingen undersökt hur niondeklassare och geografilärare i finlandssvenska skolor ser på klimatförändringen och undervisningen om klimatförändringen. Resultaten visar att undervisningen om klimatförändringen i finlandssvenska skolor inte hjälper eleverna att agera för att minska den egna eller andras klimatpåverkan, utan att undervisningen främst är inriktad på att öka elevernas naturvetenskapligt förankrade förståelse av klimatförändringen.
Egocentriska unga
Avvikelser från det vetenskapliga perspektivet på bakgrunden till och följderna av klimatförändringen, var framträdande bland niondeklassarna, men förekom också bland geografilärarna. Finlandssvenska unga är rätt egocentriska i sin uppfattning i klimatfrågan och en tydlig handlingsvillighet är därmed inte så vanlig. Hermans avhandling visar lite överraskande att det samma delvis gäller också lärarna.
– Visst kan lärarna tänka sig att till exempel släcka lampor och sina datorer, men de är i regel inte beredda att göra större uppoffringar eller ansträngningar för att ta ett personligt ansvar i klimatfrågan. Det gäller nog å andra sidan också gemene man i Finland, har undersökningar visat.
Villigheten att göra något konkret för att minska den egna klimatpåverkan var enligt Hermans enkät alltså begränsad. Elever som var intresserade av miljöfrågor och som hade en positiv inställning till åtgärder mot klimatförändringen och till undervisningen om den hade ändå en högre handlingsvillighet än andra elever. Bland lärarna var det igen deras personliga prioriteringar och synsätt i förhållande till klimatförändringen som tydligt återspeglades i deras undervisning.
– Det finns en grupp lärare som har gjort ett personligt medvetet val att agera aktivt och konsekvent för att minska sin egen miljöpåverkan. De har bland annat bytt till en mindre eller bränslesnålare bil, sänkt inomhustemperaturen där hemma och flyger så lite som möjligt. Sådana lärare med en personlig stark inställning och känsla satsar sedan också på att engagera sina elever i klimatfrågan.
Lärarens personliga övertygelse avgörande
Den grupp lärare som inte har en personlig övertygelse i klimatfrågan stannar ofta vid att försöka få eleverna att förstå klimatfrågan som ett naturvetenskapligt fenomen utan att på riktigt engagera eleverna i frågan.
– Den här gruppen lärare tenderar dessutom att delegera ansvaret för konkreta åtgärder och beslut kring klimatförändring åt andra.
Hermans forskning visar att det därför nu behövs utbildning och fortbildning av lärarstuderande och yrkesverksamma lärare för att lärarna ska få kompetens att utforma en engagerande undervisning som främjar elevers agerande i klimatfrågan.
– Geografilärarna tycker ofta att de ensamma får axla ett alldeles för stort ansvar i skolan i klimatfrågan. Samtidigt är ju skolans undervisning om klimatförändring särskilt betydelsefull, eftersom man via den har möjlighet att engagera elever, det vill säga våra framtida beslutsfattare och samhällsaktörer.
Både bland elever och lärare finns det ofta en tendens att förringa och förneka problemet och att på så sätt göra sig av med negativa känslor eller skuldkänslor. Men Mikaela Hermans påpekar att det också finns två mer konstruktiva, positiva sätt att på en personlig nivå klara av hoten kring klimatförändringen:
– För det första kan en skuldkänsla över att man själv gör för lite för att rädda världen leda till en ökad medvetenhet och till aktiva val och en förändrad livsstil för att motverka problemet. För det andra kan upplevelsen av att man befinner sig i en svår och komplicerad situation såsom klimatfrågan leda till att man försöker se möjligheter och utvägar och inte bara hot och mörka moln – att man litar på den kollektiva viljan.
Hand i handske med nya läroplanen
För att förstärka det synsättet bland elever och lärare, behövs en helhetsskapande, det vill säga en ämnesövergripande tvärvetenskaplig undervisning. Den nya läroplanen öppnar nu upp just för en sådan mångvetenskaplig syn och sådant lärande i skolan.
– Här passar klimatförändringen som hand i handske som tema. Genom helhetsskapande och handlingsorienterad undervisning kan elever och lärare utveckla handlingskompetens, som innefattar förståelse, engagemang, visioner och egna personliga erfarenheter.
I Hermans avhandling betonas också behovet av så kallat transformativt lärande. Att man i lärandet främjar en övergång till nya synsätt och beteendemönster.
– Skolan borde kunna leva som den lär. Avfallssortering och minimering, släckta lampor, solpaneler, LED-lampor och liknande borde i skolan fungera som konkreta vardagliga exempel för eleverna. Alla skolämnen borde involveras i klimatundervisningen. För gymnastikens del kan det förstås vara mer utmanande än för andra ämnen, säger Mikaela Hermans med ett leende.
Men också hemmens roll är stor. Föräldrarna borde idag själva kunna mer om klimatförändringen än de hittills har behövt kunna och är precis som läraren förstås mycket viktiga och inspirerande rollmodeller för sina barn.
För att lärarna ska ha kompetens och vilja att arbeta för att stärka elevernas engagemang i klimatfrågan behövs alltså fortbildning och mer om klimatförändring och hållbar utveckling redan i lärarutbildningen. Ett led i den riktningen är kursen Climate Change Education som har lockat både svenskspråkiga och utländska studerande vid ÅA i Vasa. Avsikten med den kursen är att förstärka deltagarnas kunskap om klimatförändring och hållbar utveckling. Men också att stöda deras handlingsvillighet och kompetens då det gäller att motverka klimatförändringen, både som privatpersoner och i sin yrkesroll.
– Eleverna är relativt bekanta med hur klimatförändringen påverkar naturen och miljön. Men följderna för människans hälsa och livsbetingelser är de mer obekanta med. Till exempel fenomenet med klimatflyktingar är rätt obekant för dem. Och hur det hela hänger ihop, hur du själv med dina val i vardagen påverkar andra människors liv och hälsa. Ökat intresse och en mer positiv syn går hand i hand med större handlingsvillighet och engagemang. I ett nötskal är det dit vi ska sikta med undervisningen om klimatförändringen.