Carl Bergqvist. Foto: Privat.
Den ryska desinformationen har inverkat på hur medierna rapporterar händelser relaterade till rysk militär aktivitet. Med desinformationen har Ryssland lyckats föra in en osäkerhet i hur man förhåller sig till allt som rapporteras, både hos journalister och den enskilde mottagaren som själv måste agera källkritiskt.
Text: Marcus Prest
Ett fall som den svenska militärbloggaren bakom bloggen Wiseman’s Wisdoms, Gripenpiloten och majoren i svenska flygvapnet Carl Bergqvist tar upp i ett tal för svenska försvarsutbildarna och psyops-förbundet är nedskjutningen av passagerarplanet MH17. Ryssland lyckades snabbt få in en osäkerhet om vem eller vad som skjutit ner flygplanet. En rysk version påstår att det skulle ha varit ett ukrainskt markattackplan av typ Su-25 som skjutit ner planet. Eftersom journalister för det mesta inte är experter togs den storyn med i rapporteringen som ett möjligt skeende tillsammans med satellitbilder som en expert genast såg att var förfalskningar. En expert på flyg och luftburna vapensystem vet också att det är ett helt omöjligt skenario att en Su-25 skulle ha skjutit ner MH17 – av en rad tekniska anledningar, bland annat för att en Su-25 inte kan nå ett passagerarplan på hög höjd i hög fart och för att de vapen Su-25 bär inte kan åstadkomma en sådan effekt att ett passagerarplan bryts itu i luften. Allt detta kan dock tunga markbaserade luftvärnsrobotar åstadkomma. Ändå är skadan redan skedd och mycket tid ägnas åt spekulationer kring saker som inte kan ha skett istället för att koncentrera sig på vad som faktiskt skett. Talet finns på Bergqvists blogg.
I intervjun nedan svarar Carl Bergqvist, liksom i sin blogg, i egenskap av privatperson och inte som representant för svenska Flygvapnet.
Vad det verkar utifrån vissa bloggar och rapporter så opererar kompletta ryska förband i östra Ukraina, med stridsvagnar, annan tung materiel och hundratals soldater. Om det är sant: hur kommer det sig att man från västs sida inte kan bevisa en sådan sak otvetydigt? Vill man bevisa det? Finns det skäl till att man inte vill det?
– Det är svårt att se hur man bättre kan bevisa det än vad som redan gjorts. Vad ska man visa upp som övertygar privatpersoner? Privatpersoner kan inte tolka det man ser på satellitbilder? Majoriteten kan heller inte skilja en stridsvagn från en pansarbandvagn så hur ska man då kunna se vad som är ryskt och vad som är av annan nationalitet? Det är det problemet som Ryssland utnyttjar.
– Det finns redan satellitbilder på ryska enheter, ryska soldater gör massor av inlägg i sociala medier om sitt deltagande i Ukraina, det finns enorma mängder bilder på materiel som är exklusivt rysk. Problemet är att Ryssland gör sitt yttersta för att motsäga detta med i många fall absurda påståenden. Ta till exempel bilder på det nyligen levererade ryska luftvärnssystemet Pantsir-S1 i Donetsk eller närvaron av stridsvagnar av en typ som började levereras till ryska armén 2012. Här är det medierna som är problemet eftersom man inte verkar våga skriva om detta eller belysa det eftersom Ryssland förnekar närvaron och journalisterna själva saknar kunskaperna att förstå det material som finns att tillgå.
Ser du som Gripenpilot direkt den ökade ryska aktiviteten i Östersjön? Vad är det du ser?
– Jag är för närvarande elev på den högre stabsutbildningen på svenska Försvarshögskolan, ungefär sedan Krimoperationen började, så det är inget jag ser nu. Men jag kan bekräfta att under de år jag suttit i incidentberedskap så har närvaron blivit allt starkare.
– Vad jag kan se av den öppna rapporteringen är att man genomför allt mer komplexa övningar framförallt till sjöss och att man har uppvisat en brant inlärningskurva.
Hur tolkar du den ökade ryska aktiviteten i Östersjön?
– Dels vill man markera att Östersjön är ett intresseområde för Ryssland, samtidigt som Östersjöområdet är det enda området där ryska stridskrafter och stridskrafter från Nato och EU står direkt mot varandra med gemensamma landgränser. Östersjön är av mycket stor ekonomisk vikt för Ryssland med tanke på att så pass mycket av Rysslands BNP ska passera genom Östersjön, främst olja och gas.
Vad tror du att den ryska verksamheten kommer att få för konsekvenser för det politiska klimatet i Norden under de närmaste fem–tio åren?
– Fortsätter Ryssland på inslagen väg och med samma uppträdande och retorik, kommer det att innebära ännu större nordiskt fokus på regional säkerhet. De baltiska staterna är redan nu mycket aktiva och söker förstärka sin säkerhet genom ökade satsningar på försvar och till exempel Litauens återinförande av värnplikt. Säkerhetspolitiken i Sverige och Finland blir i så fall mindre viljedriven, det vill säga färre internationella insatser, och mer hotdriven, det vill säga mer fokus på nationell och regional säkerhet.
Hur ser du på den svenska nedrustningen av försvaret? Vad borde Sverige göra inom den närmaste tiden för att få upp sin förmåga? Kommer Sverige att göra något?
– Sverige har mycket att ta igen efter att under lång tid ha prioriterat ned det nationella försvaret och avvecklat stora delar av det. Sverige kommer att behöva satsa på att återskapa grundläggande förmågor inom det nationella försvaret och framförallt se till att få krigsförbanden fullt ut bemannade och övade. Hur det lyckas beror helt och hållet på det kommande försvarsbeslutet där frågan är om Finansdepartementet är villig att ens tillskjuta de pengar som Försvarsmakten behöver för att lösa de mest kritiska behoven.
Vad tror du om den finlänska försvarsförmågan? Vad tycker du att Finland borde göra nu när världsläget igen verkar mycket annorlunda än det läge vi hade för tio år sedan?
– Jag tycker Finland gör många saker rätt, som satsningen på att integrera en förmåga till långräckviddig markmålsbekämpning på Hornet. Det som kan bekymra mig är vilken den egentliga statusen är på det finska försvaret på längre sikt med tanke på de ekonomiska utmaningarna som står för dörren. Här lider Finland av en betydligt högre sekretess än Sverige avseende läget i försvaret vilket hindrar allmän insyn i hur läget egentligen är.
– Jag tror en god idé för både Sverige och Finland är att i högre grad formalisera försvarssamarbetet länderna emellan. Det ska inte råda några som helst tvivel om att det finns en gemensam ståndpunkt och vilja att agera till varandras försvar i händelse av att det ena eller bägge länderna drabbas av krig. Det skulle i hög grad gynna Finland att kunna basera flygstridskrafter i Sverige i händelse av krig, liksom det skulle gynna Sverige att kunna operera med marinstridskrafter gemensamt med Finland i den finska skärgården och i Finska viken.
Transporter genom Sverige och Norge skulle till exempel kunna hjälpa Finland om man fick sjötransportlederna genom Östersjön avskurna. Båda länderna behöver också öka sina försvarsanslag ordentligt. Man ska också komma ihåg att både Sverige och Finland fortsatt är beroende av yttre stöd från andra länder för sitt försvar.
Carl Bergqvists blogg: http://wisemanswisdoms.blogspot.com/