Päivi Räsänen. Foto: Hannes Victorzon.

Text: Ari Nykvist

Inrikesminister Päivi Räsänen håller med om att alkoholskatten i de nordiska länderna fortfarande är hög, men någon fortsatt liberalisering av alkohollagstiftningen behövs inte. Det visar också en lång rad forskningsresultat och statistik kring alkoholkonsumtion.
– Samtidigt som vi har en hög alkoholskatt, erbjuder samhället högklassiga social- och hälsotjänster. Alkohol medför mångfaldiga kostnader för samhället än vad alkoholskatten ger inkomster.

Samhället enligt Räsänen kan kontrollera alkoholbruk genom tre olika medel: pris, tillgänglighet och genom att begränsa efterfrågan. Påståendet att en liberal alkoholpolitik skulle lära finländarna att ändra sina dryckesvanor, får inte stöd av statistiken.
– Ett par exempel på hur det gått när Finland har liberaliserat alkoholpolitiken är då mellanölen togs till matbutikerna år 1969 och Matti Vanhanens regering sänkte alkoholskatten 2003. Båda åtgärder ökade omedelbart alkoholkonsumtionen och alkoholproblemen. Sänkningen av alkoholskatten medförde årligen 500 alkoholrelaterade dödsfall.

Är du nöjd med den lag om alkoholreklam som träder i kraft 1.1.2015?
– Jag tycker att den här åtstramningen är nödvändig. Avsikten är att påverka drickandet hos barn och ungdomar. Social- och hälsovårdsministeriet använde omfattande vetenskapligt forskningsmaterial när man förberedde lagstiftningen. Enligt det kan man konstatera att nuvarande lagstiftningen inte är tillräcklig om man vill minska barns och ungdomars alkoholkonsumtion. I offentligheten har man lyft fram enskilda exempel som verkar komiska. Dessa exempel kan också granskas från en annan synvinkel som visar att alkoholreklam spritts brett och nu är en del av vardagen hos alla finländare, även barn och ungdomar. Även om restriktionerna av reklam inte medför att all reklam som kan påverka barn och unga försvinner, så minskar den betydligt. Jag är ändå inte nöjd med att helhetsreformen av alkohollagen inte görs under denna mandatperiod. Och jag förstår att restriktionerna av alkoholreklam som enskild åtgärd väcker förundran.

Kan då Finland som EU-medlem alls stå emot det kommersiella trycket på att ”europeisera” lagstiftningen kring alkohol?
– EU-domstolen har kritiserat det att reklamförbuden gynnar välkända inhemska produkter och missgynnar utländska företag. Men lagstiftning som berör alkoholreklam görs inte av näringspolitiska, utan av social- och hälsopolitiska skäl som får beslutas om på nationell nivå. Överkonsumtion av alkohol är det största social- och hälsopolitiska problemet i Finland. Därför är det viktigt att också i fortsättningen granska den i första hand från en social- och hälsopolitisk synvinkel.

 

Saku Rantanen. Foto: Nicklas Hägen.

Saku Rantanen. Foto: Nicklas Hägen.

 …?det gör däremot inte Rantanen

Text: Nicklas Hägen

Saku Rantanen, ägare av krogen Pikku-Havanna i Åbo centrum och alumn i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi, håller i princip med Thomas Karlsson: det har blivit lättare att få tag på alkohol.

Däremot ifrågasätter Rantanen det sätt på vilket alkoholrestriktionerna styr folks alkoholkonsumtion. Vid förra årsskiftet tog man bort möjligheten att i skatten dra av alkohol som en del av företagens representation, och den lagstiftning som träder i kraft vid årsskiftet innehåller till exempel restriktioner av alkoholreklamen. Dessa är åtgärder som främst drabbar krögarna.
– Krogarna köper sin alkohol i Finland. Vi sysselsätter i Finland och betalar alkoholskatt i Finland. Allt under kontrollerade omständigheter. När folk styrs till att köpa sin alkohol utomlands, främst Estland, går pengarna dit men problemen kommer hit, säger Rantanen.
– Nu är jag förstås jävig, men ur både nationalekonomisk synvinkel och folkhälsosynvinkel skulle det vara bättre om folk drack på krogen. Ingen krog mår bra av att ha kunder som är för fulla och därför finns här en viss självkontroll. Ändå drabbar restriktionerna främst krogarna.

Enligt THL:s statistik utgör resenärers införsel av alkohol från andra länder såsom Estland cirka 20 procent av all alkoholkonsumtion i Finland. Effekterna på totalkonsumtionen av att ytterligare begränsa införselmängderna och skärpa bevakningen blir därför enligt THL rätt små.
– Av den alkohol som säljs i Finland är det bara tio procent som säljs på krogarna, så man kan fråga sig vilken nytta det har att försvåra för krögarna, säger Rantanen och ifrågasätter statistiken.
– Jag tror inte besluten idag bygger på rätt siffror. THL får dem knappast av esterna och vid förfrågningar i tullen är det många som underdriver mängderna.

Rantanen efterlyser en lägre skattesats på alkohol för de som har utskänkningstillstånd, på samma sätt som taxichaufförer får skattelättnader på bilar. Gränsen för hur mycket man kan höja skatterna tror han är nådd.
– Sverige höjde till exempel tobaksskatten vid millennieskiftet. Vad hände? Jo, det började komma in svart tobak i landet. När man sedan sänkte skatten igen hade man redan öppnat kanalerna för smuggeltobak, säger Rantanen.
– Pajazzon på tobak, sprit och bensin – idag kan du lägga till socker också – börjar vara tömd. De skattesänkningar som nu behövs skulle för att ha en effekt behöva vara stora, men ingen politiker skulle våga sänka ”skadeskatterna”.

Enligt Rantanen har finsk alkoholkultur aldrig hunnit repa sig från det totalförbud mot alkohol som gällde 1919–1932.
– Förbudslagen gjorde att finländarna började dricka mera starksprit eftersom den var lättare att gömma och smuggla, samt lättare att göra själv. Tanken om fredagsflaskan lever kvar ännu idag, även om all statistik visar att ungdomarna har ett annat förhållningssätt till alkohol.