Aku Kopakkala sades i början av juni upp från sitt arbete som rehabiliteringschef vid Mehiläinen efter att ha deltagit i ett tv-program om depressionsvård.

Robert Whitaker och Aku Kopakkala besökte ämnet psykologi vid Åbo Akademi. Där gav de tillsammans med akademilektor Mira Karrasch en mindre ljus bild av användningen av mediciner för psyket.

Text & foto: Nicklas Hägen

Psykofarmaka används i alltför stora mängder och med tveksamma resultat. Det var kontentan av seminariet ”Mental problems = brain disorders? Re-evaluating the biological basis of psychiatric diagnoses and treatments” som hölls vid ämnet psykologi vid Åbo Akademi i mitten av augusti.

Akademilektor Mira Karrasch, prisbelönte vetenskapsjournalisten Robert Whitaker och under uppmärksammade former uppsagde rehabiliteringschefen Aku Kopakkala föreläste om medicin för depressioner, ADHD och psykoser. De är alla förespråkare av helhetslösningar och noggranna avvägningar av när medicin ska användas.
– Piller är bra för att skapa en stabil dygnsrytm, vilket är det första som bör göras när någon blir deprimerad. Utöver det är depression en mycket mångdimensionell problematik. Vi borde sköta de olika delarna av hela bilden genom att fråga oss vad som hände när problemen och symptomen bröt ut och därifrån göra upp en plan för hur vi ska gå vidare, säger Kopakkala.

Enligt dagens medicinska praxis skriver läkarna ofta ut medicin mot depression ”för säkerhets skull” och mot psykoser på ren automatik. Det verkar inte få oss att må bättre. På lång sikt, från några månader uppåt, visar undersökningar att medicinen inte är effektivare än andra former av behandling som till exempel psykoterapi eller motion.
– Från år 2001 till 2013 har den relativa andelen av sjukpensioneringar på grund av mentala problem gått upp från 48 procent till 56 procent i Finland. Även om man inte kan påstå att det handlar om ett rakt kausalt samband, ser man att den ökade användningen av mediciner går hand i hand med sjukpensioneringen. Liknande siffror ser man i många västerländska samhällen där man gått in för att behandla speciellt depression främst med antidepressiv medicin, säger Karrasch.

Whitaker påpekar att återhämtningen från psykos är bättre i fattiga länder, där man inte medicinerar.
– Västvärldens bästa resultat för vård av människor med psykoser finns i Finland, i västra Lappland. Där är 80 procent av patienterna tillbaka i arbete eller studier fem år efter att de insjuknat. Man använder inte samma engångslösning för alla, utan gör noggranna avvägningar av vem som ska ta medicinerna och för hur länge. Cirka två tredjedelar har under en femårsperiod inte använt antipsykotisk medicin, säger Whitaker.

En naturlig återhämtning

Undersökningar visar att återhämtningen från depression försnabbats sedan man började medicinera fenomenet på 1960-talet, men däremot kommer återfall i allt tätare intervaller. Människor har en naturlig förmåga att återhämta sig från depressioner, och denna verkar av allt att döma försämras av medicinering.
– Innan vi introducerade de antidepressiva medicinerna ansågs depression vara ett övergående tillstånd som man kanske hade en eller ett par gånger under sitt liv. Nu ökar antalet kroniker men slutsatsen man drar är att den tidigare forskningen var felaktig. Resultaten för medicinerna är så dåliga att forskningen anpassat sin syn på sjukdomen och gjort depression till något som anses vara en kronisk sjukdom, säger Whitaker.

De starkaste kritikerna, däribland professor Peter Goetzsche som är chef för det Nordiska Cochranecentret för evidensbaserad hälsovård, har skrivit att psykiatriska läkemedel vållar mera skada än nytta, och att medborgarna skulle må bättre om vi drog bort medicinerna från marknaden.
Den biologiska beskrivningen av skeendet är, förenklat, att hjärnan anpassar sig till den ökade halten serotonin genom att skära ner på den naturliga produktionen.
– Man får en motsatt effekt till vad medicinen ska göra och det kan hända att effekten inte är reversibel, säger Whitaker.

I USA är det vanligt att man medicinerar barn för ADHD, och enligt Whitaker ger det ett liknande resultat på lång sikt.
– De tar ett barn som var oroligt i klassrummet och gör det i värsta fall till en permanent mentalpatient.

Bristande öppenhet

En stor del av forskningen av psykofarmaka görs av läkemedelsföretagen, som har stora ekonomiska intressen i resultaten. Whitaker och Kopakkala listar sätt man kan manipulera forskningen på, till exempel genom att välja vilka delar av resultaten som publiceras, eller göra undersökningarna på personer som man på förhand vet att ger det resultat man vill visa.
Kopakkala själv sades upp från hälso- och sjukvårdsföretaget Mehiläinen efter att ha deltagit i ett tv-program om depressionsvård, med motiveringen att hans åsikter avviker från gällande vårdpraxis. Han påpekar det absurda i att läkemedelsföretagen själva styr forskningen i den medicin de säljer.
– Om vi pratar i fotbollstermer så brukar det lag man spelar i vara av betydelse för vartåt man sparkar bollen.

 

Seminariet ”Mental problems = brain disorders? Re-evaluating the biological basis of psychiatric diagnoses and treatments” riktade sig i första hand till psykologer, psykiatrer, forskare och andra som jobbar inom psykiatrin. Seminariet var med sina 110 deltagare fullsatt.