Li Bennich-Björkman. Foto: Martin Cejie.
Det vi ser idag i Ryssland och i Rysslands agerande är ett led i Sovjetimperiets pågående upplösning. Det är ett kolonialväldes långsamma avvecklande under ganska starka konvulsioner, säger professor Li Bennich-Björkman.
Text: Marcus Prest
Rysslands president Vladimir Putin har kallat Sovjetunionens sönderfall 1900-talets största geopolitiska katastrof. Det säger något om Putins idé om Rysslands plats i världen. Putin yttrade dessa ord efter det bestialiska terrordådet i Beslan år 2005. Innan dess hade Ryssland under det tidiga 90-talet utvecklats mot ett förhållandevis demokratiskt samhälle, om än läget i landet var kaotiskt. Men åtminstone i väst fanns det ett hopp om att Ryssland skulle kunna gå samma väg som övriga Östeuropa. Det talades till och med om ett ryskt NATO-medlemskap.
Möjligheterna till ett demokratiskt Ryssland schabblades dock bort, delvis på grund av den policy som västliga ekonomiska och politiska experter som slussades in i Ryssland förordade och försökte driva, men minst lika mycket på grund av det rövarkrig som uppstod mellan rivaliserande oligarker ur den tidigare sovjetiska nomenklaturan. Det ryska folket fick uppleva en fundamental otrygghet och djup nöd. Det fanns en beställning på en ledare av Putins typ, någon som gav stadga åt ledarskapet för det stora vacklande landet – ett ledarskap som hade sett ut som en karneval under Bors Jeltsins sista år vid makten.
Men Putin har inte kunnat ändra på att Sovjetunionen inte längre existerar. Inte har han heller lyckats förnya landets infrastruktur och industribas som fortfarande pumpar ut råvaror utan att landet själv kunnat producera konkurrenskraftiga produkter, annat än inom vapen- och rymdindustrin (vars centrala delar finns i östra Ukraina).
– Ryssland har väldiga problem med sin nuvarande identitet då man inte längre är en supermakt. Det är problem som skärpts och trappats upp under 2000-talet, och sättet Putin har styrt landet på har medfört en radikal skärpning av hur man tar itu med sin identitet. Det av Putin ledda senare kriget i Tjetjenien var en reaktion på sönderfallet. Man försöker återupprätta sitt inflytande. Bland annat med den Euroasiatiska tullunionen, säger Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
– Den starka maktkoncentrationen vi nu ser är ett tecken på ovilja att förlika sig med att den före detta unionen orienterar sig åt olika håll. I och med maktkoncentrationen till Moskva har också styret av alla andra delar av den ryska staten blivit väldigt centraliserade.
– Idag är Ryssland ingen demokrati. Man kan inte föra ett krig i hemlighet där ryska soldater offras på det sätt man nu gör ifall man vore en demokrati. Den atmosfär som dominerar landet präglas av en auktoritär statsledning.
Vad tror du att kommer att hända inom den närmaste framtiden?
– Det kan jag inte spekulera i, jag kan inte ha en bra gissning om den saken.
– Men den spekulation jag sett, den som verkar peka mot ett relativt sannolikt scenario, är att den del av östra Ukraina som idag är i krig kommer att bli ett område med självstyre med en tydlig orientering mot Ryssland, som till exempel Transnistrien.
– Och det kommer att fortsätta att vara en konflikt mellan Ryssland och Ukraina under en lång tid framöver. Ryssland kommer inte att backa från konfrontation med väst.
Man kunde säga att Ryssland historiskt sett har goda skäl att vara skeptiskt inställt mot väst, man kan till exempel ta förödande exempel som Napoleon och andra världskriget. Är Rysslands förhållande till väst, och västs förhållande till Ryssland, återkommande problematiskt genom historien?
– Jag tror att det gått i vågrörelser. Ryssland har haft ett ganska ambivalent förhållande till väst. Delvis har man i Ryssland varit väldigt intresserat av väst, man har velat stå i förbindelse med Europa. Samtidigt har man varit mån om att behålla och värna om sin ryska identitet.
– Men vad som har hänt nu är att vi har att göra med en politisk manipulatör i Putin. Han är fullständigt hänsynslös. Han piskar upp stöd genom att skapa fiender som landet måste enas mot.
– Samtidigt kan man komma ihåg att under Putins första år vid makten skedde däremot ett påfallande närmande med väst, särskilt efter 9/11. Men i takt med att man kommit att ha skilda syner på internationella engagemang som Balkan, som började redan innan Putin, och sedan Irak, Libyen och Syrien har man drivit längre från varandra. Nu har vi en total politisk konfrontation mellan väst och Ryssland.
Påminner den nuvarande regimen om de man hade i Sovjet under kalla kriget?
– Under Sovjettiden präglades allt av kalla kriget. Det fanns en terrorbalans. Nu är Ryssland betydligt mer oberäkneligt, det är svårt att tolka situationen.
– Men Ryssland är idag ändå mer pluralistiskt än tidigare, även om man har en förtryckande statsapparat. Skillnaden är att det nu inte är ideologi som styr.
– Och här är den riktigt stora skillnaden jämfört med tidigare: Det är pengar som styr. Och det finns en koppling mellan de styrande oligarkerna och den organiserade brottsligheten.
Är det här helt nytt, den kopplingen fanns väl åtminstone latent i Sovjetunionen, särskilt under slutet?
– Sällan är någonting helt nytt. Det finns en kontinuitet från Sovjettiden. Den nuvarande eliten och den dåvarande är ganska mycket en och samma. Det som är nytt är att det är svårt att separera den politiska eliten från den ekonomiska. Men man kanske bör påpeka att det ändå är enklare att separera på den i Ryssland än vad det är i Ukraina.
– Men vad som är nytt är alltså pengarna och marknadsekonomin. Dessa förändrar vad som är en resurs. Nu är inte partitillhörighet en resurs. Det är pengar som är den stora resursen. På det sättet är Ryssland ett helt annat samhälle idag.
I ditt keynote-anförande under Statsvetardagarna ska du prata om motståndet mot Sovjet i västra Sovjet. Du nämner att det fanns ett mjukt motstånd, ett existentiellt motstånd. Hur tar sig det motståndet i uttryck idag – finns det ett arv som lever vidare?
– Det lever bland annat vidare i en stark nationalism och en stark nationell identitet. Både i de baltiska staterna och i västra Ukraina. Man har värnat om sitt språk och sin kultur, det gjorde man alltså även under sovjettiden.
Det var ett starkt kapital och det är det fortfarande.
– Med allt det som händer idag med Ryssland och i Ukraina är det klart att det i de baltiska staterna finns en väldigt stark oro för vad som ska komma att hända. Det finns till exempel ett stort antal inflyttade ryssar i Estland och Lettland som flyttade och flyttades dit direkt efter andra världskriget. Det är ju förevändningar om att skydda rysk befolkning som Putin använt för att legitimera militära ingrepp.
– Den ryska statsledningen idag är en stadsledning som förskräcker. Samtidigt som det finns starka band som förbinder de forna sovjetrepublikerna språkligt och kulturellt reagerar man nu med att ta avstånd från ett aggressivt Ryssland.
Intervjun är gjord innan mordet på Boris Nemtsov.
• Li Bennich-Björkman håller sitt keynote-anförande under Statsvetardagarna torsdagen den 19 mars klockan 13 i auditorium Armfelt, Arken, Åbo Akademi.