Professor Anthony Johnson väljer ut och kommenterar några verk av Shakespeare.
Text: Anthony Johnson
Översatt från engelska av Marcus Prest.
Titelbladet till första upplagan av Wilkins och Shakespeares Pericles, 1609.
Perikles
Dramat handlar om en varmhjärtad kung som får allting, även en älskad fru och dotter, men som sedan förlorar allt på grund av skeenden utanför hans kontroll. Hälften av pjäsen handlar om att komma tillrätta med förlusten, och Perikles, som tror att hans fru och dotter är döda, strör aska i håret och reser runt Medelhavet uppfylld av sorg och i en anda av ödmjukhet. Eftersom vi ser och upplever intensiteten i hans lidande och förlust, känner vi också en djup emotionell kraft (kanske relaterad till nåden och försoningen i den religiösa sfären) när han till slut återförenas med sin förlorade familj.
Man kan känna att den här Shakespearepjäsen, ur den sena delen av hans karriär, i likhet med C.S. Lewis i sina Narnia-böcker, skapar ett sekulärt surrogat för religiösa erfarenheter (något som motsvarar det faktum att Perikles resa runt Medelhavet speglar Paulus resor). Vi vet däremot inte om Shakespeare var protestant eller katolik, och den religiösa ådran i pjäsen (om det finns en sådan) är välkamouflerad så att den inte utesluter andra tolkningsmöjligheter.
Vad man kan säga är – även om referatet av handlingen kan ge intrycket av en tafflig romans med uppstyltade karaktärer – att de känslor pjäsen skapar, är näst intill mirakulöst verkliga, och mycket djupgående.
Titus Andronicus och Othello
En av de slående sakerna med Shakespeare är hur långt han var förmögen att kritisera sina egna tidiga verk och vända ut och in på dem i senare pjäser. Där hans första publicerade tragedi, Titus Andronicus, innehöll en rasistisk bild av den onde moren, Aaron, är hans nästa porträtt av en mor den noble Othello.
Till vänster: Peachamteckningen, signerad av Henricus Peacham (cirka 1595) antas vara den tidigaste representationen av en Shakespearepjäs. Teckningen tros föreställa en föreställning av Titus Andronicus.
Resan till Melonia en omarbetning av Stormen
Eftersom Shakespeares fantasi och stil är så öppna och tillgängliga har hans pjäser inspirerat till oräkneliga andra pjäser, romaner, dikter, kompositioner, föreställningar, målningar, och filmer – varav många ger hans texter en samtida tvist. Ett exempel är Resan till Melonia (1989) – Per Åhlins anmimation som har Shakespeares Stormen som förlaga. Den här animerade filmen, den dyraste för sin tid i Sverige, placerade pjäsen mot en ekologisk bakgrund där den fruktbara naturliga miljön på ön Melonia hotas av den sterila industialiseringen på ön Plutonia.
Till vänster: Resan till Melonia, 1989. Filmaffisch. Bild: Wikimedia Commons.
Åbo Akademi Shakespeare Day
Fredagen den 21 oktober kommer ämnet engelska språket och litteraturen att fira Åbo Akademis Shakespearedag. Firandet av den store skalden kommer att bestå av akademiska diskussioner, uppläsningar ur dikter och pjäser, musik, sång och film.
Ämnen man planerar att behandla är följande:
• Shakespeare och London.
• Shakespeare utomlands.
• Shakespeares sonetter: uppläsning med musik.
• Shakespeares sceniska gestaltningar (en performativ diskussion).
• Att översätta Shakespeare.
• Shakespeare I kulturhistorien.
• Avslutning: Shakespeare och uppfinnandet av människan (med specialbetoning på minoriteter).
Professor Johnson hälsar varmt välkommen!