Politiska diskussioner bland likasinnade riskerar att öka polariseringen och bli inflammerade, speciellt på nätet. Men kanske det finns alternativa former som främjar en konstruktiv dialog?
Text: Benjamin Alm
MfÅA har träffat Kimmo Grönlund och Staffan Himmelroos vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi och diskuterat om deras forskning om ”samtalsdemokrati” och medborgarpaneler. Tillsammans med Kim Strandberg har de undersökt hur diskussioner i grupp inverkar på deltagarnas åsikter, och speciellt ifall det finns samtalsnormer som minskar istället för att öka extrema åsikter i likasinnade grupper. De preliminära resultaten är lovande.
Ni har undersökt medborgarpaneler rörande politiska frågor där polarisering hotar. Vad är egentligen medborgarpaneler?
– Medborgarpaneler har inspirerats av antikens demokrati i Grekland. Det innebär typiskt att en grupp personer möts för att diskutera en eller flera politiska frågor. Målet är att skapa ett representativt urval av befolkningen och på det sättet skapa ett medborgarparlament, säger Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi och ledare för ett nyligen genomfört experiment.
– Medborgarpaneler är en praktisk tillämpning av en modell som kallas ”deliberativ demokrati”, på svenska samtals- eller samrådsdemokrati, förklarar Grönlund. Modellen betonar själva argumentationen för och emot olika ståndpunkter, inte vem som säger det. Målet är att det bästa argumentet ska vinna. Medborgarpaneler styrs av explicita normer: deltagarna uppmanas respektera och lyssna på varandra, reflektera över det som sägs och undvika att tänka i rätt och fel. De flesta politiska tvistefrågor är till sin natur intressekonflikter där ingen har rätt eller fel.
Likasinnade grupper göder extrema åsikter
Socialpsykologer har konstaterat att människor i likasinnade grupper blir mer extrema. Detta är resultat som enligt teorin gäller generellt, oavsett vilka åsikter det rör sig om.
– Eftersom åsikter inte ifrågasätts bland likasinnade tenderar dessa grupper bli mer extrema, förklarar forskardoktor Staffan Himmelroos, som ledde en stor del av det praktiska arbetet med det nyaste experimentet. Statsvetaren Cass Sunstein, Obamas före detta rådgivare, har dessutom visat att människor gärna söker sig till likasinnade.
Att söka sig till andra som tycker likadant som man själv är väldigt enkelt på nätet, och sådana grupper blir alltså mer extrema i sina åsikter. Eftersom detta sker även med motståndarlägret, så innebär det här att debatten blir polariserad.
Likasinnade i samtalsdemokrati ger omvänt resultat
Kimmo Grönlund ledde även experimentet rörande medborgarpaneler och åsikter kring invandring, som genomfördes för ett par år sedan. Deltagarna delades in i grupper med liknande åsikter, något deltagarna inte visste om, varpå de diskuterade i smågrupper. Tvärt emot vad man kunde förvänta sig utifrån de socialpsykologiska teorierna blev ”anti-invandringsgrupperna” inte mer extrema i sin åsikt. Det här väckte forskargruppens intresse.
– Den tydligaste skillnaden är att de socialpsykologiska experiment som visar att likasinnade grupper blir extremare inte ger några ramar för diskussionerna, säger Grönlund.
– Resultaten från invandringsexperimentet fick oss att designa ett nytt experiment för att undersöka om de samtalsdemokratiska normerna verkligen har en effekt, fortsätter Grönlund. Resultaten sammanfattas i en artikel jag skrivit tillsammans med kollegorna Kaisa Herne vid Tammerfors universitet och Maija Setälä vid Åbo universitet, en artikel som kommer att publiceras i Political Behavior.
Under hösten genomfördes det nya experimentet där likasinnade grupper åter diskuterat, den här gången finskspråkiga finländares åsikter om det svenska språket och finlandssvenskar. Hälften har diskuterat fritt, hälften med samtalsdemokratiska normer.
Himmelroos säger att de preliminära resultaten ger visst stöd åt reglernas betydelse för att motverka polarisering genom modererade samtal. Diskussionerna pågick bara ett par timmar, därför förväntade man sig inte radikala skillnader i åsikterna. Ifall samtalen skulle upprepas dagligen under en tid skulle de antagligen få en betydligt större effekt, tror Himmelroos.
– Även om förändringarna är små, så är de signifikanta, sticker Grönlund in.
Resultaten bekräftar också de socialpsykologiska teorierna. Utan riktlinjer stärktes motståndargruppen i sina åsikter, speciellt var detta tydligt i gruppen som diskuterade online. Med riktlinjer blev även motståndargrupper mer positivt inställda.
– Experimentet kombinerar socialpsykologisk forskning om likasinnade grupper med riktlinjer från medborgarpaneler. Detta är något nytt, och åtminstone jag känner inte till några andra liknande studier, fortsätter Grönlund.
I en medborgardiskussion händer mycket, och de båda statsvetarna använder uttrycket ”tvätta sina preferenser”. De förklarar att man testar dem och ser vilka av sina argument som är hållbara. Genom att behöva motivera sina åsikter så ”tvättas” de, även om man diskuterar med likasinnade. På det sättet modereras åsikter som är baserade på fördomar.
Vad är dumt med extrema åsikter?
– Extrema åsikter gör det svårt att komma till rätt beslut. I politiska frågor är det sällan någon har rätt eller fel åsikt. USA är ett exempel, där nästan alla frågor gått i lås därför att två motpoler arbetar emot varandra, säger Himmelroos. Då går det inte att fatta svåra beslut.
Samtalsdemokrati – inte bara för nationell politik
Samtalsdemokrati och medborgarpaneler kan vara ett bra komplement till representativ demokrati. De ger en plats där det uppstår idéer utan tävlan, där folk lär sig, och lär ut. Bland folkvalda ledamöter som representerar olika partier finns det sällan utrymme för den här sortens diskussion. Det är viktigt att det inte finns en färdig agenda, påpekar Grönlund, och nämner stadsplanering som en lämplig nivå för samtalsdemokrati och lägger fram ytterligare användningsområden:
– Den amerikanske statsvetaren Robert Dahl kom 1989 med ett intressant förslag till användning av medborgarpaneler. Genom slumpmässigt utvalda deltagare som debatterar en fråga under en längre tid, och så ser man resultatet som ett utslag för den upplysta folkviljan.
– Det är kris i den representativa demokratin, säger Grönlund, medborgarna behöver engageras och partierna har förlorat sin roll som folkrörelser. Det subjektiva politiska intresset är idag högre än någonsin, tre fjärdedelar av finländarna uppger sig intresserade och ändå uppger bara tre och en halv procent av finländarna att de under det senaste året arbetat i ett politiskt parti eller i en aktionsgrupp.
– Det finns ett uppdämt intresse för politik, fyller Himmelroos i, men man är inte nöjd med de kanaler som står till buds idag.
På nätet finns det forum av likasinnade som göder extremism i olika former. Med hjälp av lärdomar från medborgarpanelerna skulle man kunna förbättra debattklimatet och förhindra en utveckling där folk blir mer extrema.
– Man kan ta bort anonymiteten och moderera bort kränkningar, säger Grönlund. Ett intressant exempel är Helsingin Sanomat som har infört en funktion där man kan ange vilka kommentarer man tycker innehåller bra argument, och inte bara ifall man håller med.
Sedan bör också riktlinjerna för medborgarpanelerna appliceras på forum på internet, alltså att man ska visa respekt, lyssna på vad andra säger och inte tänka i termer av rätt och fel.
”Tvångssvenskan” – en intresseväckande fråga
Den senaste studien berörde åsikter om svenskans ställning i Finland, och detta har uppmärksammats mycket i finska medier. Ämnet valdes bland annat för att det antogs vara lätt att finna intresserade deltagare. Himmelroos verkar lite besviken när han konstaterar att trots att undersökningen hade ett väldigt stort urval så tackade proportionellt sett fler nej jämfört med liknande tidigare experiment rörande invandring och kärnkraft.
– Gruppen som är negativt inställd till svenskan är högljudd men liten, säger Grönlund. De ville inte dyka upp och diskutera sina åsikter. Liknande tendens noterades rörande anti-invandringsgrupper. De faller ifrån på vägen.
– Däremot är ”antigrupperna” speciellt engagerade efter studien, även om den senaste studien också väckt intresse från svenskspråkigt håll. Jag har fått många kommentarer via e-post i efterhand, säger Grönlund vidare.
Tidningarna har visat stort intresse för delen som rör attityder gentemot svenskan i Finland.
– Men detta är inte de väsentligaste forskningsresultaten, säger Grönlund bekymrat.
Det är tydligt att medborgarpanelerna som principiell fråga är viktigast för honom och den som är huvudfokus för experimenten. Att visa att polerna kan närma sig genom medborgardiskussioner är alltså det intressantaste utslaget av experimentet.
Den experimentella forskningen om medborgarpaneler har sedan 2006 finansierats av Åbo Akademis interna starka forskningsmiljö i demokratiforskning och Finlands Akademi.