Bilden: Peter Essen
Det går bra för läkemedelsindustrin – också i Åbo. Läkemedelsföretaget Orion grundade i våras en ny fabrik i staden och investerar under detta år 80 miljoner euro i stället för de genomsnittliga 40 miljonerna. Läkemedelsföretaget Bayer investerar å sin sida tio miljoner årligen i Åbo, och nyligen investerade företaget fyra miljoner euro i två nya produktionslinjer i fabriken.
TEXT OCH FOTO: NICKLAS HÄGEN
Bayer är med sina 650 anställda i Åbo en viktig kugge i regionens ekonomi. I fjol betalade företaget 112 miljoner euro i samfundsskatt, vilket är den näst högsta summan i landet.
– Läkemedelsindustrin är inte så känslig för allmänna fluktueringar. Människor vill sköta om sin hälsa, säger Peter Essen, vice vd och ansvarig för produktionen i Bayers fabrik i Åbo.
– Vi försöker utveckla bättre läkemedel och göra livet lättare för människor. Därför ligger det också i allmänhetens intresse att allt går framåt.
Vid Bayers fabrik i Åbo koncentrerar man sig på kvinnans hälsa och preventivmedel. Bakom fabrikens framgångar finns en hormonspiral, Mirena, som i tiden ersatte de kopparspiraler som fanns på marknaden. Den utvecklades under professor Tapani Luukkainens ledning under 1970- och 1980-talen och lade grunden för det specialkunnande som har hållit kvar fabriken i Åbo.
– Man kan flytta vad som helst men allt kunnande finns färdigt här i Åbo och jag tror att det skulle bli svårt att få folk att flytta med. Strategiskt har man hela tiden ansett att det här är något vi är bra på här och valt att hålla kvar fabriken. Att flytta en fabrik är också dyrt, och inget man gör lätt med en fabrik som fungerat i årtionden.
Dyr utveckling
Läkemedelsforskning är dyrt och det är inte alla läkemedelsföretag som vågar ta risken att investera i utvecklingen av ny medicin. Vid Bayer tar man risken, och investerar årligen cirka femton procent av företagets omsättning i forskning och utveckling av nya mediciner. Det motsvarar en summa på cirka tre miljarder euro som resulterar i mellan tre och fem nya produkter.
Samarbetet med universiteten i Åbo har minskat vartefter att Bayer har ökat mängden egen forskning på andra ställen i världen. Åbo Akademi har samarbetat med Bayer inom olika områden, främst gällande polymerteknologi.
Det tar tio till femton år att utveckla en ny medicin och många produkter faller bort på vägen. Innan man vågar testa ett nytt läkemedel på patienten har det redan gått igenom en lång urvalsprocess, som inleds med tiotusentals potentiella molekyler. För att veta hur den molekyl man söker sannolikt skall se ut och vilka egenskaper den ska ha för att fästa på en receptor i kroppen använder man sig av avancerade datorprogram, medicinsk kunskap, nytänkande och erfarenhet.
– Man utgår från en teori om hur människan fungerar biologiskt. Sedan identifierar man olika signalsystem och receptorer i kroppen. När man vet hur de ser ut och hur de biologiska verkningarna sker på ett biokemiskt plan, börjar man söka molekyler man tror kan passa. Det är det som tar så hemskt länge, säger Essen.
– Molekylerna kan vara mycket lika varandra till sin kemiska struktur. De kan vara mycket invecklade men har någon liten sidogrupp som skiljer dem från de andra.
Innan man har sållat fram tillräckligt få molekyler för att kunna påbörja kliniska tester har det gått flera år. I den kliniska testningen studerar man sedan om läkemedlet faktiskt har önskad effekt och om det finns oönskade bieffekter. Detta tar några år till i anspråk.
Från datorer till kliniska test, finns det någon bit där emellan?
– Djurförsök, dem kan vi inte frångå. Vi behöver testa medicinerna på ett system som är så nära människans som möjligt men ändå är på djurnivå.
Mindre destruktiva preparat
Ett av världens flitigast utforskade områden är cancer. Där investerar man stort i att precisera behandlingarna så att de blir mindre destruktiva för de friska delarna av kroppen.
– Om man tidigare insjuknade i cancer fanns det generella produkter som man testade för att se vad som hjälper, men nu försöker man allt mera få in preparatet i cancerceller och förstöra dem utan att förstöra omgivningen. Utvecklingen har gått mot så kallade target products som bara skadar cancern.
Effektivast är radioaktiva radioisotoper, men de är också svårast att handskas med (läs mera i MfÅA 13/2013). Från att produkten tillverkats har man bara några dagar tid att få ut det till patienten. Det gör produkterna mycket krävande logistikmässigt, vilket syns i priset.
Kostnaderna gör att medicinen inte är tillgänglig för alla. Men också i de mindre avancerade preparaten finns det regionala skillnader i tillgängligheten.
– Finland skiljer sig från många andra länder, till exempel Tyskland och andra centraleuropeiska länder, i att man där ger en möjlighet till bästa möjliga vård genast när behandlingen inleds. I Finland är tyvärr ersättningssystemet sådant att samhället inte genast satsar på det bästa, utan man testar först med ett par billigare alternativ innan läkaren skriver ut det bästa preparatet, säger Essen.
– Jag antar att det beror på att staten försöker spara där den kan. Det här är ett sätt. Är man rik och kan betala för vården hos en privatläkare själv är det inget problem. Om man behöver ersättning tar det längre att få den bästa vården än i många andra länder.
Vi äter allt mer mediciner. Som framgår av de övriga artiklarna i detta paket verkar åtminstone psykofarmaka leda in i en gråzon där det inte är helt klart hur mycket som är nödvändigt. Hur ser du som vice vd för ett läkemedelsföretag på saken?
– Det finns områden inom vården där det är svårt att säga vad som är rätt och fel. Vi är alla individer och det som passar för en lämpar sig kanske inte för en annan. Det är något som behöver diskuteras mellan läkare och patient.
Marknadsföringen av psykofarmaka är riktad mot läkare, så där finns väl en viss påverkan?
– Vi har inte den typens produkter så jag kan inte ge dig något svar på den frågan. Generellt kan man ändå säga att vi inte försöker hitta på preparat för att sedan få människor att använda dem, utan vår utveckling sker utifrån människors behov. Läkemedelsforskningen är himmelskt dyr, man räknar med att det kostar ungefär en miljard euro att utveckla en ny produkt på marknaden. Ingen är så tokig att den kommer ut med en produkt den själv hittar på och hoppas att folk börjar använda den.
Från forskare till VD
Peter Essen är filosofie magister i organisk kemi och polymerkemi från Åbo Akademi. Han utexaminerades 1981 och tog anställning vid forskningslaboratoriet vid det dåvarande Leiras.
Efter fem år vid laboratoriet blev han involverad i produktionen och ansvarig för att göra laboratorieprocesserna så ekonomiskt effektiva som möjligt. Fem år senare blev han inköpschef och efter ytterligare fem år logistikchef – i fem år.
När Schering köpte Leiras år 1996 slogs fabrikerna i Helsingfors, Ekenäs, Tammerfors och Åbo ihop och produktionen koncentrerades kring specialkunnandet i Åbo. Essen ledde processerna och efter en kortare period som chef för personalavdelningen har han nu i drygt tio år fungerat som vd för Bayers fabrik i Åbo.
– Om du koncentrerar dig på forskning är det kanske en annan sak, men i allmänhet är utbildningen lite som ett körkort. Det är ett tillstånd som låter dig köra, men vart du rör dig är upp till dig själv, säger Essen.
– Jag var aldrig forskningsinriktad. Jag var mera intresserad av de stora helheterna och hur delar av ett företag samarbetar.