En halldorofon fanns utställd i Sibelius­museum i april, som en del av evenemanget Iceland Sounds & Sagas. Det utställda instrumentet är det åttonde i sitt slag och den tredje halldorofonen som använt cellon som utgångspunkt. MfÅA träffade museipedagog Niklas Nybom och civiltjänstgörare Eemeli Harinen vid Sibeliusmuseum och fick instrumentet förklarat för sig.

TEXT & Foto: Nicklas Hägen

Halldorofon

Halldorofon

Halldorofonen har utvecklats av den isländske konstnären Halldór Úlfarsson under det senaste decenniet, och det har gjorts ett tjugotal kompositioner för instrumentet. Ett av dem, Johan Svenssons Composition for DIMI-­­A and halldorophone, uruppfördes med svenska cellisten My Hallgren på halldorofon i samband med utställningen i Sibeliusmuseum i Åbo i april.

I den mån det fortfarande finns ett avstånd mellan ”klassisk musik” och ”populärmusik” är halldorofonen en brygga. Den isländska cellisten Hildur Guðnadóttir har vid sidan av sitt soloprojekt Lost in Hildurness spelat med experimentella och nyskapande band och artister som Pan Sonic, Ben Frost och Animal Collective. På inspelningar av isländska Múm, amerikanska Stephen O’Malley från Sunn O))) och svenska The Knife hörs hon spela halldorofon.

Av de klassiska instrumenten har halldorofon #8 tagit modell av cellons greppbräda och viola d’amorens resonanssträngar. Tidigare halldorofoner har använt både till exempel gitarr och kantele som utgångspunkter.

– De flesta nya instrument som uppstår finns inom elektronisk musik, till exempel som med halldorofonen så att man integrerar elektronik i gamla instrument, säger Nybom.
Att halldorofonen skulle etablera sig och till exempel ta plats i en symfoniorkester har han svårt att tänka sig. Det handlar trots allt främst om kontrollerad rundgång.

– Halldorofonen bygger på att en feedback-loop av strängarnas signal matas in i instrumentets kropp på nytt via en högtalare på baksidan. Man kan justera hur mycket signal man matar in separat för varje sträng. Dessutom kan man med skilda pedaler styra hur mycket ljud man vill ha från resonanssträngarna.