60 miljoner människor, hälften av dem ungdomar, runtom i världen beräknas vara flyktingar. Genom att studera deras informationskanaler och -behov kan man lära sig en hel del om vilka de är och vad de varit med om. Kunskapen kan användas i integrationen.

Text & foto: Nicklas Hägen

 

ZARATAI nära den syriska gränsen i Jordanien är ett av världens största flyktingläger. Nästan en halv miljon människor beräknas ha rört sig härigenom sedan det öppnades i juli 2012. Under det senaste året har befolkningsmängden i Zaatari varit runt 80 000 personer, men som mest var den över dubbelt så stor.

– I Jordanien finns palestinska läger som har varit där sedan 1960-talet, men ingen trodde lägret i Zaatari skulle vara där länge när det öppnades. Det var en tillfällig lösning, men nu bygger man infrastruktur som till exempel elektricitet och lägret är som en liten stad. Man vet inte hur länge situationen fortsätter, därför behövs humanitär hjälpverksamhet för de människor som befinner sig där, säger Karen E. Fisher, professor i innovation och design vid University of Washington, USA.

– Människor bor inte i tält längre, det finns så mycket uppbyggd infrastruktur att de bor i containerliknande husvagnar. Saudiarabien är vänligt nog att ge dem, men de är inte målade. De är väldigt trista, men människor målar dem för att motverka depression och få lite färg i den mycket beigea öknen.

Fisher har sedan sitt första besök i januari 2015 besökt flyktinglägret Zaatari upprepade gånger. Hon är en av de professorer som är knutna till Åbo Akademis minoritetsprofil på tjugo procent och hon delade med sig av sina erfarenheter vid Zaatari i samband med workshopen Libraries, refugees and integration: Workshop on tools for mapping information and library service needs among refugees and immigrants som ordnades vid ämnet informationsvetenskap vid Åbo Akademi i maj.

Barnen i centrum

Vid flyktingläger är informationsgången viktig. Livet är i en mellanfas och framtiden är osäker. I Zaatari gör Fisher, med fokus på information, så kallad kapacitetsuppbyggnad: en kombination av att försöka förstå och samtidigt delta i utvecklingsarbete. Målet är att se hur man med teknologi kan förbättra flyktingarnas livskvalitet genom att förstå deras informationsbehov och bygga upp deras kapacitet genom utbildning, utkomst och socialt engagemang.

– Vi behöver beakta att hela samhällsstrukturen har förändrats på grund av omständigheterna. Inom arabisk och syrisk kultur brukar det vara de äldre som tar hand om de yngre barnen, men nu är de inte längre närvarande. Bara tre procent av flyktingarna är över 60 år, medan mellan 75 och 80 procent av de i Zaatari är barn. Under de senaste fem åren har de dessutom fått sina utbildningar tvärt avbrutna, säger Fisher.
En omfattande studie som Fisher tidigare gjort av hur invandrare i USA använder biblioteken som informationskälla, visar att det är barnen som är de huvudsakliga användarna av fritt tillgänglig teknologi. Två av tre använder sig dessutom av teknologin för någon annan – föräldrar, grannar eller främlingar.
Barn och tonåringar är på det här sättet en viktig del av integrationen.

– Det är barnen som först lär sig teknologin och övervinner extremt komplexa situationer, när föräldrarna ger sig in i mikrofinans är det barnen som sköter skatter, sociala medier och reklam. De fungerar som läroassistenter i klasser och går till doktorn med sina mor- och farföräldrar och tolkar såväl språk som medicinsk situation. De är barnvakter och vet hur man hittar i den nya geografin, och de som först lär sig språk.
Svaren på Fishers undersökningar och enkäter visar dels de krigstrauman som många av flyktingarna har, men de ger också idéer för hur man kan hjälpa dem ta sig in i de samhällen dit de flyr.

– Jag har många teckningar av magiska robotar, glasögon och klockor gjorda av barn runtom i världen, men de skiljer sig beroende på var de är ifrån och vilka deras erfarenheter har varit när de växt upp. Så jag skulle säga att alla människor, alla barn överallt är likadana men de skiljer sig utifrån sina erfarenheter, säger Fisher.
– Bara i Zaatari har jag stött på att två unga flickor har kommit på glasögon som ser var i kroppen du är sjuk.

Bristande information

FN:s flyktingorgan UNHCR beräknar att det finns cirka 3 000 butiker och företag i Zaatari som ägs av flyktingarna. Då det dessutom finns ideella organisationer som erbjuder korttidsarbeten inom lägret beräknas cirka 60 procent av de invånare som är i arbetsför ålder ha en inkomst.
– På sex månader gjorde de en ekonomisk utveckling det i ett vanligt läger tar 20 år att bygga upp. Det finns affärer överallt och två affärsstråk, säger Fisher.

– Det är som i de flesta gamla arabiska städer, mycket livligt, mycket på gång och allt möjligt från fåglar till cyklar till salu. En typisk affär är full av folk och det är barn överallt.
Zaatari är omgivet av öken. Det är hett, tiden går ofta långsamt och förutsättningarna för ett fungerande informationsflöde är dåliga. Den jordanska staten sköter säkerheten på området, den blockerar nätåtkomst och radiosändningar är inte tillåtna.

– Vi är precis bredvid en aktiv krigszon, en kilometer från den syriska gränsen. För informationsgången skulle radio och internet vara bra, men de här sakerna som annars skulle vara självklarheter är inte tillåtna för vi har IS på andra sidan gränsen. Myndigheterna är oroliga för vad som kommuniceras.
I brist på fungerande medier är ryktesspridningen stor.

– Det finns massor av dålig information, till exempel om vilka länder det lönar sig att söka sig till, vilka rutter man ska ta, vem man kan lita på, vad man ska göra med sina pengar och vad som händer runtom i världen.

Barnen hackar sig in på nätet och på kvällarna går männen ut bakom ringvägen för att få bredbandskontakt. I övrigt är ett av de bästa sätten att få information att gå till någon av frisörsalongerna, som syrierna själva har startat vid lägret.
Fisher blev snabbt engagerad i livet vid flyktinglägret.
– Som biblioteks- och informationsspecialister är vi i en suverän position att hjälpa i migrationskrisen.

 

Nyanställningar

Anställningar har gjorts inom minoritetsstudier vid ÅA

I maj 2015 beviljades Åbo Akademi tre miljoner euro av Finlands Akademi för så kallad strategisk forskningsfinansiering. I mars 2016 beviljades Åbo Akademi ytterligare 2,87 miljoner euro med målet att skärpa profilerna och fortsätta utveckla dem.

Åbo Akademis identifierade tyngdpunktsområden inom forskning är:

Minoritetsforskning, med fokus på minoritetskultur och -identitet, två- och flerspråkighet och språkinlärning samt diskriminering, lika rättigheter och demokrati. Även jämställdhet mellan könen är en fråga som hör till profilen.

Molekylär process- och materialteknologi, med fokus på användningen av biomassa, i synnerhet träbaserad biomassa, som råämne för nedbrytbara kemikalier och material.

Läkemedelsutveckling och diagnostik (i samarbete med Åbo universitet), med fokus bland annat på bioaktiva ämnen, läkemedelstillförsel och diagnostik.

Som ett led i profileringsarbetet inom minoritetsstudier har tre så kallade tenure track-rekryteringar gjorts. De som anställts är:

Magdalena Kmak som biträdande professor (tenure track) i minoritetsstudier för tiden 1.6.2016–31.5.2020 vid fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi. Kmak har senast varit anställd som forskardoktor för Network for European Studies vid statsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet.

Pamela Slotte som biträdande professor (tenure track) i minoritetsstudier för tiden 1.9.2016–31.8.2020 vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi. Slotte har senast varit anställd som akademiforskare vid Erik Castrén-institutet för internationell rätt och mänskliga rättigheter vid Helsingfors universitet.

Camilla Haavisto som forskardoktor (tenure track) i minoritetsstudier för tiden 1.1.2017–31.12.2019 vid fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi och fakulteten för humaniora, psykologi och teologi. Haavisto har senast varit anställd som forskardoktor (Finlands Akademi) i projektet Anti-racism under pressure: Social movements, NGOs and their mediated claims-making in Finland (ARAFI).

Utöver dessa har man inom ramarna för minoritetsprofilen också anställt fem professorer på tjugo procent. Dessa är:

Rusi Jaspal, professor i psykologi och sexuell hälsa vid De Montfort University, Storbritannien.

Gabriele Griffin, professor vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.

Airi-Alina Allaste, professor i sociologi vid Tallinn University.

Andre Bächtiger, professor i politisk teori och demokratiforskning vid Institut für Sozialwissenschaften, Universität Stuttgart.

Karen Fisher, professor vid Information School vid University of Washington.