När Vasa universitets översättarutbildning flyttas till Jyväskylä har det konsekvenser för Helsingfors universitets tvåspråkiga rättsnotarieutbildning i Vasa. För en fungerande flerspråkighet behövs en kontinuerlig språkplanering.

Text & foto: Ari Nykvist

 

SAMTIDIGT SOM flerspråkighet blir allt vanligare runtom i världen, minskar antalet språk som läses och studeras i Finland. Här uppfattas frågor om tvåspråkighet ofta som en kamp mellan det finska och svenska medan tvåspråkighet lika väl kan handla om till exempel finska-engelska, svenska-ryska eller till och med svenska-”närpesiska” eller andra dialekter. Det påpekar Mikaela Björklund, Sannina Sjöberg och Kjell Herberts på Flerspråkighetsinstitutet i Vasa. Institutet är ett några år gammalt välfungerande samarbete mellan Åbo Akademi och Vasa universitet som nu i sommar tar slut.

Flerspråkighetsinstitutet, Monikielisyysinstituutti, Institute for Multilingualism i Vasa som i några år har haft både forskningsprojekt och en rad välbesökta seminarier kring flerspråkighet läggs ner. Det här eftersom den ena samarbetsparten Vasa universitet nu överlåter sina språkutbildningar till Jyväskylä universitet. Det är språkutbildningar i engelska, tyska, nordiska språk och modern finska som läggs ner i Vasa.

– Det betyder dessutom att också Vasa universitets översättarutbildning från finska till svenska upphör. Något som direkt också har en koppling till bland annat Helsingfors universitets juristutbildning i Vasa. Nu försöker vi starta ett nytt kollegium mellan högskoleenheterna i Vasa som kunde fortsätta med de allt viktigare flerspråkighetsfrågorna, men än så länge är finansieringen oklar, säger PeD Mikaela Björklund som är ordförande för Flerspråkinstitutets ledningsgrupp.

Domänförlust för båda

Forskaren och sociologen Kjell Herberts ser överlåtelsen av språkutbildningarna vid Vasa universitet som ännu en svenskspråkig domänförlust.

– Det att finskspråkiga och svenskspråkiga studerande på magisternivå inte längre i Vasa kan studera olika språk och till exempel lära sig en bra tjänstemannasvenska eller -finska, är en förlust inte bara för Vasa som en känd två- och flerspråkig stad utan för hela svenska och finska Österbotten. Det är synd att det gick så här just när vi får en allt mer flerspråkig och internationell miljö också i Österbotten.

Sannina Sjöberg är projektforskare på Flerspråkighetsinstitutet anställd av Vasa universitet. Också hon hoppas att forskningen och utbildningen i två- och flerspråkighet kan fortsätta i Vasa trots allt.

– Att språken försvinner från Vasa universitet berör närmare 700 studerande och 40 anställda. Samtidigt blir till exempel näringslivet med stora internationella företag såsom ABB och Wärtsilä allt mer flerspråkigt. Det behövs allt fler unga som kan flera olika språk, har en hög språkkompetens och stark språkmedvetenhet.

Även på hösta politikernivå finns det tecken på att inställningen till två- och flerspråkighet håller på att förändras. Statsminister Juha Sipiläs vacklande inställning till studentsvenskan och regeringens beslut om försöket med frivillig svenska i skolan är enligt Mikaela Björklund exempel på det.

– Jag är oroad över hur ledande politiker idag ser på svenska som tjänstemannaspråk. Tidigare var svenskan till exempel i nordiska sammanhang ett självklart val bland politiker och tjänstemän. Idag använder allt fler allt oftare engelska. Alla finländare borde idag kunna få en bättre språkmedvetenhet och förståelse för vad två- och flerspråkighet egentligen innebär, säger Björklund.

– Och flerspråkighet är något som i praktiken inte alls behöver vara något dramatiskt och skrämmande. På många orter och i allt fler företag finns det en sansat naturlig och öppen inställning till olika språk och kulturer. Där har olika så kallade best practices, en god praxis utarbetats och tagits i bruk på ett lokalt anpassat och vardagligt praktiskt sätt, påpekar Herberts.

Flerspråkighet och öppenhet

Att en negativ inställning till flerspråkighet och till svenska går hand i hand med främlingsfientlighet och ökad kritik av invandring och flyktingar, tror både Björklund, Herberts och Sjöberg. Det handlar om en attityd, en medvetenhet om människor och förhållanden utanför den egna bekvämlighetszonen. Det är idag ofta lättare att hitta motsättningar i stället för likheter.

– Just därför är det ibland bättre att tala om flerspråkighet i stället för tvåspråkighet. Åtminstone i Finland blir till exempel frågan om ett tvåspråkigt Vasa genast en kamp mellan det finska och det svenska i staden, där ökat svensk inflytande ses som ett hot bland en del av den stora finskspråkiga majoriteten. Samtidigt blir också Vasa en allt mer flerspråkig stad och därför också allt mer dynamisk, innovativ, kreativ, internationellt lockande och expansiv, säger Herberts.

Forskning kring flerspråkighet har blivit allt viktigare i takt med ökad internationalisering och globalisering. Flerspråkighet är enligt Mikaela Björklund alltid en fortsatt pågående och skiftande process som hela tiden tar olika praktiska former och uttryck på olika platser i olika sammanhang.

– Tyvärr minskar antalet språk som studeras i Finland. Med ökad valfrihet väljer allt fler att i stället för språk läsa lättare och mer populära ämnen och samtidigt läggs det i Finland mer fokus på engelskan än någonsin tidigare. En sund och bred syn på språklig medvetenhet och nyttan med flerspråkighet borde vara något skolan och universiteten kunde erbjuda för att bejaka den ökande mångfalden, säger Björklund.

– När finska politiker tar ställning till tvåspråkigheten i landet, hänvisar de ofta till språklagen och säger att allt är ju bra. Men de glömmer att språklagen också i praktiken måste följas och att den språkliga verkligheten och vardagen hela tiden måste granskas, bevakas och följas upp med konkreta åtgärder. Vi behöver alltså en kontinuerlig språkplanering. Annars går det som när utredningen om vården på svenska i Seinäjoki konstaterade att det räcker med en  enda svenskspråkig mottagningsskötare på centralsjukhuset i Seinäjoki för att uppfylla språklagens krav.