Text: Nicklas Hägen
Jan-Erik Andelin, ledarskribent vid Borgåbladet och alumn från Åbo Akademi, var i ett tidigt skede involverad i härvan kring pastorn som utnyttjat barn sexuellt inom Finlands svenska metodistkyrka och Hurtigs barnhem i Grankulla.
Andelin hade hört upprepade antydningar om pastorn av en vän och beslöt till slut att nysta vidare i fallet. Efter att ha fått historierna bekräftade av flera olika källor gjorde han år 2010 en anmälan till personal- och disciplinkommittén inom Metodistkyrkan.
– Som journalist har jag verktygen att driva det vidare, vilket gjorde det mera angeläget att lyssna på mig. Sen vet jag inte om det var många som påtalat pastorns beteende tidigare.
Att en lång serie övergrepp inom en organisation inte genast kommer till myndigheternas och allmänhetens kännedom kan verka förbryllande. Men när man plötsligt sitter på obekväm information är det ingen självklarhet att veta vad man ska göra med den, inte ens för en journalist.
– Att frågan om offentlighet var komplicerad handlade inte om en lojalitet med kyrkan, även om många vill anlägga ett sektperspektiv på det. Jag undrade hur de personer som utsatts skulle bli hjälpta om saken blev offentlig, säger Andelin.
– Om jag själv hade gått ut med det här hade man kunnat sopa det under mattan. Det hade varit oförankrat och som att hälla bensin i en brasa, det flammar upp och slocknar snabbt. Som det gjordes nu offentliggjordes det först när det fanns en plan för hur saken skulle utredas grundligt, och för hur de berörda skulle få hjälp.
Andelin själv hade bara träffat pastorn en handfull gånger och hade ingen starkare personlig koppling till honom. Det hade däremot många i hans bekantskapskrets. Oviljan att ta itu med problemet handlar sannolikt om vad man inte vill se i en människa man har en personlig relation till.
– Vi är en frivilligorganisation där man ger av sin tid. Plötsligt tvingas man ställa knepiga och tabubelagda frågor till människor som jobbar för samma saker. Du kan jämföra det med att höra något om en släkting – hur skulle du reagera om du fick höra något liknande om din morbror, säger Andelin.
– Det blir en ofantlig härva av lojaliteter och förtiganden. I fall av det här slaget är det vanligtvis föräldrar som undrar vad som hänt med deras barn, men när det handlar om saker som har hänt för årtionden sedan är det tvärtom barn som frågar sig vad deras föräldrar råkat ut för. Det är många av de utsatta som stannat kvar inom kyrkan och det finns skuld- och skamkopplingar i kors.
Under processen har Andelin hört om många som berättat om lärare eller släktingar vars beteende liknat pastorns.
– Mina två råd är att gå till polisen och att se till att organisationen söker sig till en utomstående utredare. Försöker man utreda det internt skapar man bara nya härvor, säger Andelin.
– Den stora belöningen har varit att människor som pantat på sina erfarenheter i tiotals år har fått lära känna helhetsbilden. Utredningarna gick väldigt långsamt och jag kände mig tvungen att trycka på när man ville lägga ner och säga att man hade gjort vad man kunnat, till exempel när pastorn dog. Fallet tog några knepiga vändningar men Julia Korkman gjorde en bra rapport.