Ion Petre och Patrick Sibelius
Vårt samhälle har under några decennier undergått en tyst revolution som nu har antagit omvälvande proportioner. Konsekvenserna av den märks av i hela samhället: industri, kultur, det akademiska fältet, samhällsstrukturen, fritid, nöjen och den politiska arenan. Revolutionen heter digitalisering.
Vi har kunnat bevittna digitaliseringsrevolutionen i den teknologi som den har möjliggjort. Datorer är mycket mer än räknemaskiner, mobiler mer än bara telefoner och till och med bilar är mer än mekaniska fordon. Vid sidan av det rent tekniska har datavetenskapligt tänkande haft ett genomgripande, om ock mindre synligt, inflytande på samhället till exempel då det gäller hur vi utvecklar oss själva intellektuellt, hur vi kommunicerar med varandra, formar och upprätthåller mänskliga relationer både på det personliga och samhälleliga planet.
Det nya tänkesättet syns också i hur konst, litteratur och musik skapas och presenteras för publiken. Inom medicinen har datavetenskapen möjliggjort enorma framsteg: molekylära screeningar, intelligenta implantat, nya kirurgiska metoder och ökade möjligheter att utveckla personanpassade läkemedel. De flesta vetenskaperna har numera utvecklat nya grenar som igenkänns av prefixet ”computational” på engelska och omväxlande ”beräknings-”, ”data-” och ”algoritmisk” på svenska, såsom beräkningsbiologi, beräkningskemi, beräkningsfysik, algoritmisk matematik, datalingvistik, datamusik och algoritmisk musik med flera. Dessa grenar växer ofta snabbt och utgör ett slags hybrider av andra vetenskaper och datavetenskap.
Inom den akademiska världen har den klassiska bilden av vetenskapen som vilande på två pelare, teori och experiment, fått en tredje grundpelare, beräkning eller databehandling, som på ett genomgripande sätt har förändrat de båda andra. Teorin förstås numera ofta som en beräkningsmodell och experiment utförs allt oftare på datorer istället för i ett laboratorium, där det ofta kan vara omöjligt att rigga upp experimentet. Datavetenskapen har förstås också sina helt egna intellektuella utmaningar, till exempel P versus NP-problemet gällande komplexitet, för vars lösning utlovats 1 miljon dollar. En lösning av detta problem skulle få omfattande konsekvenser och innefatta datasäkerhet, näthandel och till och med hur man konstruerar kärnkraftverk.
Datavetenskapen har bidragit till att flera typer av jobb har försvunnit och nya tillkommit, där datorer och programvara har tagit över arbetsmoment som tidigare har utförts av människor. Denna trend fortsätter att förstärkas från att ha varit mera rent teknisk till att också påverka själva de intellektuella aspekterna av arbetena inom industrin. Det råder ingen tvekan om att den digitala revolutionen fortsätter och i allt snabbare takt influerar mer och mer i vårt samhälle och vår kultur.
Om man inte beaktar den pågående digitala revolutionen så står vi snart inför stora sociala och ekonomiska problem till följd av eftersläpning. Om man beaktar den digitala revolutionen så öppnar sig däremot en mängd nya möjligheter och helt nya områden, nya slag av arbeten och välfärd. För att ge ett exempel: Huntington Post uppskattade (i numret 29 april 2015) att digitaliseringen i Europa kunde skapa 850?000 nya arbetsplatser på några få år. För att nå dit krävs en undervisning och utbildning som utvecklar studerandena uttryckligen i beräkningsmässiga färdigheter och datavetenskapligt tänkande.
Frågan är: Är vi redo att gripa tag i möjligheterna?
Ion Petre och Patrick Sibelius, professor respektive universitetslärare i datavetenskap vid Åbo Akademi.