Den trådlösa pulsmätaren utvecklades för det finländska längdskidlandslaget 1977 av elektronikföretaget Polar Electro. Som kommersiell produkt blev pulsmätaren populär bland idrottare under 1980-talet och under 1990-talet även bland motionärer. Under sin fyrtioåriga existens har pulsmätaren utvecklats från en enkel radiosändare/mottagare till ett digitalt idrottslaboratorium.
Text & foto: Marcus Prest
Pulsmätaren har utvecklats parallellt med datorn, den mobila teknologin – som från och med 1990-talet erbjudit mycket kompakta komponenter (för bland annat signalöverföring) – och den digitala infrastrukturen med nättjänster som blomstrat från ingenting till ett globalt nätverk med ett myller av möjligheter.
Kempeleföretaget Polar dominerade marknaden för pulsmätare nästan ensamt fram till mitten av förra decenniet. Sedan dess har nya aktörer stigit fram, bland annat amerikanska Garmin som kombinerat positionsbestämning med pulsmätaren. Nu befinner sig produkterna i ett skede där den digitala ekologin eller infrastrukturen de verkar i har byggts ut på ett sätt som gör att steget för elektroniktillverkare som kan integrera kompakta skärmar, grafik och positionsbestämning har ett kort steg in i marknaden för idrottsteknologi. Ännu kortare är steget för företag som på ett smart sätt kan använda den data som de redan existerande produkterna tar tillvara.
Den nya generationens pulsmätare integrerar pulsmätning och tidtagning med positionsbestämning och datalänk. Detta gör att man kan sammanställa träningsdata på sin egen dator, men också överföra data till nättjänster som bidrar med analys, grafiska representationer av data och även ett socialt sammanhang.
– Den nya generationens hårdvara ger oss också möjlighet att integrera accelerometrar, gyroskop och GPS. Man kan till exempel få fram väldigt intressanta och detaljerade data om en användares rörelsemönster. Det finns potential i hårdvaran som kanske inte fullt ut utnyttjas av produkterna, säger Tommy Granlund, functional designer på Polar i Uleåborg och alumn från Åbo Akademi.
– Det som behövs är smarta och, framför allt, relevanta algoritmer som sorterar den data man kan ta ut och sedan placerar den i en vettig sammanställning. För att veta vad som är relevant måste man veta vilken typ av information en idrottare har användning av.
Granlund säger att branschen befinner sig i ett brytningsskede där hårdvaran är välutvecklad och inte är den stora begränsningen, problemet är snarare vad man ska göra med de möjligheter man har.
– Ett problem är att det för personer som varit med om att etablera en teknologi inom ett område eller som jobbat med att göra en specifik sak under en längre period, ofta är svårt att tänka, eller vilja tänka, utanför lådan. Man är ofta fast i en tankemodell som utgår från en linjär utveckling av den produkt man arbetar med. Träningsteknologin, och nu talar jag specifikt om pulsmätare och träningsdatorer eftersom det är mitt område, befinner sig i en fas där hårdvaran utvecklats exponentiellt och åt alla håll – det finns möjlighet att tänka om precis allt.
Bilindustrin kan tjäna som ett exempel på en bransch där utvecklingen är linjär, även om den kanske nu befinner sig i ett en förändringsfas med nya bränsletyper, automatisering, och så vidare. Men vad en bil är och används till har inte förändrats i grunden.
Den digitala utvecklingen är igen i ett stadium av stora rörelser vad det gäller tillämpning av existerande teknologi – tillämpningar som kan innebära nya beteendemönster för användarna. Bland motionärerna har det redan skett med integrationen av prestationsdata som samlas av pulsmätare (eller mobiler) och de sociala medierna. (Se också vad Pierre-Alexandre Fournier från företaget Hexoskin säger i artikeln om idrottsteknologi).
– Hos Polar har vi haft folk från Nokia som har pratat om att leva i ett företag där premisserna för vad man håller på med ändrats fundamentalt. Problemet är alltså inte bara att vidareutveckla pulsmätaren för att ge den en funktion till, utan att försöka tänka om hela konceptet med idrottsteknologi.
– Pulsmätaren har utvecklats till en träningsdator, men för att den ska fungera bra måste man hitta sätt där hårdvaran samverkar med användaren och mjukvaran som ska assistera. Och den mjukvaran måste grunda sig på en förståelse för sporten som igen måste anpassas till kunskapsnivån och ambitionerna hos olika typer av användare.
Hjärtmuskeln
Blodet syresätts genom att det går genom hjärtat. Pulsen, slag per minut (BPM) berättar med vilken intensitet hjärtat slår. Hjärtmuskeln är autonom, ett självständigt elektriskt system. Hjärtfrekvensen och hjärtfrekvensvariationer säger något om ditt autonoma nervsystem.
– Under stress börjar hjärtat slå i en exakt takt, en mätbar frihetsgrad hos hjärtmuskeln försvinner. Frihetsgraden i hjärtats arbete beskriver graden av aktivitet hos de autonoma funktionerna hos våra inre organ. Under fysisk stress, eller ansträngning, det vill säga träning, begränsas dessa funktioner och hjärtats verksamhet begränsas till en bestämd rytm för att klara av ansträngningen som den fysiska prestationen kräver, säger Tommy Granlund.
Också psykisk stress orsakar lägre hjärtfrekvensvariation, vilket innebär reducerad funktion av olika livsviktiga funktioner. Från en låg hjärfrekvensvariation kan man dra paralleller till sannolikheten för hjärtsjukdomar. Den viktiga skillnaden mellan fysisk och psykisk stress är att fysisk stress efteråt aktiverar de organ som förhindrades av ansträngningen. Psykisk stress aktiverar däremot inte ämnesomsättningen på samma sätt när den en gång släppt – efter psykisk stress fortsätter de vitala organen att jobba på en dämpad nivå. Därför finns det en poäng i att röra på sig för att hålla igång kroppsfunktionerna.
– När organen efter fysisk stress återaktiveras kommer de att jobba på en förhöjd nivå för att kompensera för ansträngning, och dessutom kommer de att bidra med lite mer än bara återhämtning, de kommer att bygga ut kroppens kapacitet för att bättre klara av motsvarande ansträngning i framtiden. Det vill säga kroppen superkompenserar efter ansträngning. Det är därför balansen mellan träning och vila är avgörande för idrottare.
– Genom att mäta frihetsgraden i hjärtverksamheten kan man se när kroppen igen är redo för träning.
Tommy Granlund
Efter att ha deltagit i försöksheaten på herrarnas 800 m i Europamästerskapen i friidrott i Helsingfors år 2012 och en karriär som medeldistanslöpare på nationell toppnivå lade Tommy Granlund av med elitidrotten och satsade på studierna och på att hitta ett jobb. Under slutet av idrottskarriären hade han jobbat för Polar som produkttestare. När Polar erbjöd honom jobb som functional designer tackade han ja och flyttade till Uleåborg.
– Jag hade ingen arbetsbakgrund då jag sökte jobbet, men det som Polar uppskattade var att jag hade kunskap om toppidrott och idrottares behov.
– Eftersom jag känner och känner igen idrottares behov är min uppgift att se till att våra produkter har funktioner som tillfredsställer idrottare. I det här har jag naturligtvis nytta av min bakgrund inom sporten.
Men min utbildning i datateknik vid Åbo Akademi gör att jag har en förståelse för vad man kan göra med digital teknik och vilka potentiella utvecklingslinjer det kunde löna sig att följa upp. Jag har också studerat hälsoteknologi vid Jyväskyla universitet. Det gav mig en teoretisk beskrivning av det som jag redan lärt mig av att utöva idrott i praktiken.