Ordet robot är redan nästa 100 år gammalt och kommer från de slaviska språkens robota, det vill säga slitsamt arbete eller tungt, monotont och påtvingat arbete. Redan om tre fyra år räknar robotindustrin med att sälja cirka 30 miljoner robotar. Allt från enkla robotdammsugare och gräsklippare till sociala robotar, personliga assistenter, lärarrobotar, hemvårdsrobotar, vaktrobotar och inte minst en lång rad olika mjukvarurobotar. Roboten har kommit för att stanna men knappast för att ta över.

Digitaliseringen­ kan ­förvärra ­kunskapsklyftan

Robotarna är i allt högre grad på väg in i arbetslivet. Det ger oss en chans att bli av med betungande arbetsrutiner och i stället bli mera kreativa. Frågan är hur alla ska inkluderas?

Text & foto: Ari Nykvist

Linda Mannila. Foto: Ari Nykvist.

”VI BEHÖVER MINST tre starka ben för att klara av det vi kallar digitalisering, som till exempel robotiseringen är en del av”.
Det säger Linda Mannila, tidigare universitetslärare i ämnet datavetenskap vid Åbo Akademi. Som bisyssla leder hon som bäst vid Åbo Akademi ett forskningsprojekt kring digitalt skapande och hon var en av huvudföreläsarna vid seminariet Medietanken i Vasa i mitten av januari. Modeordet digitalisering är enligt henne mycket mer än enbart datorer och annan teknik.

– Ett av de tre ben vi behöver för att lyckas med digitaliseringen är förstås kunskap och förståelse för hur vi ska och kan använda den nya teknologin i olika sammanhang. Men lika viktigt är ben två, att vi också kan förhålla oss kritiskt och på ett ifrågasättande och medvetet sätt till teknologin. Att vi inte faller i olika teknofällor på vägen och börjar till exempel tro på alternativa fakta och postfakta. Att vi förstår hur teknologi missbrukas och används också för att styra och lura oss som medborgare.

Mer tid för kreativitet

Det tredje benet Linda Mannila vill utrusta oss med är en utvecklad förmåga att själva som individer skapa och använda ny teknologi på ett bra och innovativt sätt. Till exempel robotarna kommer in i vårt arbets- och vardagsliv vare sig vi vill det eller inte. Nu gäller det bara för dig och mig att ta dem till vara.

– Med hjälp av och i samarbete med till exempel just robotar av olika slag, kan vi lättare lösa en lång rad aktuella samhällsproblem och klara av många nya utmaningar vi ställs inför. Nu har vi en bra chans att bli mänskligt kreativa och fiffiga istället för att syssla med tunga, slitsamma och tråkiga arbetsrutiner eller ändlösa och meningslösa monotona arbetsuppgifter.

Skrämmande utveckling och sanna dystopier?

Linda Mannila hör till de forskare som utgår från att teknologin, inte ens den nya digitala, i sig varken är god eller ond. Men när datorer, maskiner och robotar blir allt mer intelligenta, effektiva, självlärande och människoliknande, blir de också allt mer skrämmande.

– När robotar får allt mer mänskliga drag och tar över allt fler uppgifter, är det helt förståeligt att de kan upplevas som skrämmande. Dystopier i stil med filmerna i Matrix-trilogin och många scifi-­romaner känns plötsligt mer realistiska och hotfulla än tidigare. Men själv ser jag ändå som den största risken att den digitala klyftan i samhället ökar. Klyftan mellan de som kan dra nytta av den nya teknologin såsom robotiseringen och de som inte kan det. Hur ska vi inkludera alla i den snabba digitaliseringen av samhället och inte tappa någon på vägen?

Robotar för empatiskt och nära mänskligt umgänge

Ett konkret och viktigt område där robotar snabbt kommer att bli vanliga är åldringsvården, tror Linda Mannila. En del av rutinuppgifterna inom vården kan skötas av robotar, datorer och andra maskiner. Men mänsklig empati, en vän och själsfrände hittar man inte så lätt i en robot. När en stressad sjuksköterska tar blodtrycket av en åldring vars enda nära mänskliga kontakt under dagen det då kan handla om, är det bättre att en robot sköter provtagningen så att den vårdanställda får mer tid till att prata och umgås med sin patient i övrigt. På samma sätt kan en robot stöda och assistera undervisningen i skolan och fungera som en sorts robottutor, men aldrig ersätta en mänsklig lärare.

Finns det då inom tio år robotlärare också vid Åbo Akademi?
– Alldeles säkert. Självlärande mjukvarurobotar för analytisk inlärning används redan nu och robotarna lär sig snabbt att anpassa sina frågor och kravnivån till de svar de får av studerande som använder dem i sina studier. Förbättrad artificiell intelligens gör att vi snart har datoriserade lärartutorer som till exempel kan rätta vissa tentsvar och som kan sköta en del av onlinekurserna. Också i handledning kan robotar vara till nytta. Just nu händer det en massa intressanta saker i den här riktningen inom undervisningen just på våra universitet.

En hurudan robot skulle du själv ha nytta av?
– Som småbarnsförälder skulle jag just nu ha stor glädje av en snabb plockrobot som tyst och snabbt skulle plocka och ordna upp alla leksaker, dynor, kläder och andra utspridda föremål och sätta dem på sina rätta platser innan jag kommer hem från arbetet eller ska gå och lägga mig. Men barnen vill vi fortfarande själva ta hand om.