USA:s spionage på EU kommer inte att få några verkliga effekter i ländernas och maktblockens inbördes relationer. Och vad en finländsk Snowden kunde tänkas avslöja som vi inte bara ryckte på axlarna åt är svårt att föreställa sig.

Steve Lindberg, docent i statskundskap vid Åbo Akademi, ger sin syn på fallet Snowden och NSA:s spionage. Steve Lindberg har internationell politik som specialområde.

Varför tar inget av EU-länderna emot Snowden?

– Fallet Snowdenär problematiskt, han är en före detta statsanställd som läckt information. Han har svurit en ed på att hålla vissa saker hemliga. Det är en principiell fråga för alla stater hur man ska förhålla sig till ett sådant avhopp, även för Finland.
– För det andra handlar det om USA:s stormaktsställning, USA:s dominerande position i världen.
– För det tredje har det etablerats ett väldigt intimt samarbete mellan västvärldens underrättelsetjänster efter 9/11, främst för att få tag på al-Quaida. Det betyder att varken politiker eller underrättelsetjänsterna vill störa samarbetet eftersom samtliga inblandade har nytta av utbytet med varandra. Det är också bra att veta att alla länders underrättelsetjänster spionerar på sina egna medborgare i större och mindre skala.

Vad tror NSA:s spionage på EU kommer att få för följder?

– Krypteringen och förbättringen av krypteringssystem är en ständigt pågående process som stater ägnar sig åt, oberoende av ett sådant här fall. Man gör det både för att skydda sin kommunikation från andra stater och från hackers.
– Vad beträffar det spionage som Snowden avslöjat tror jag inte att det stör det faktiska samarbetet mellan EU och USA. Vad som sägs officiellt är en annan sak. Överlag fungerar underrättelsetjänster som ekorrar, de samlar betydligt mera nötter än de kan göra något av, ”ifall att”.

Vad betyder det att Snowden fick asyl i Ryssland?

– Att Snowden hamnade i Ryssland var kanske en tillfällighet. Men att han nu är där spelar Rysslands världspolitiska ambitioner i händerna. Det är ett sätt för Ryssland att utmana hypermakten USA:s världshegemoni.

Vad har fallet Snowden och NSA:s spionage för betydelse för Finland?

– Vi kan säga som så att Skyddspolisen garanterat har underrättelseverksamhet som vi inte känner till, och att Skyddspolisen alltid haft en särskild ställning i statsförvaltningen och i relation till vad medborgarna får veta om dess verksamhet. Vår statsmannakår, tjänstemännen, har ett väldigt stort inflytande, som bara ökar. Men Snowdenfallet och avslöjandena om NSA:s spionage kommer inte att påverka den finländska verksamheten.
– Internationellt sett är den här delen av den finländska verksamheten bara en droppe i havet. Det man däremot, liksom alla andra västländer, rustar sig mot, är att skydda sig från den tilltagande kinesiska ambitionen att komma åt hemlig information i väst.

Bruce Sterling nämner tanken på en finländsk Snowden. Hur skulle en sådan se ut, var skulle en sådan dyka upp och är det alls sannolikt att det kunde ske?

– För det första: det är väldigt enkelt att lägga upp information på nätet. Men om en finländsk visselblåsare inom underrättelsetjänsten fick för sig att lägga upp hemlig information på nätet tror jag inte att ens den finländska sensationspressen skulle blåsa upp saken, det har att göra med auktoritetslydnad. Klimatet i Finland är annorlunda jämfört med USA, som har sina misslyckade krig i den omedelbara närhistorien. Överlag är även den finländska ungdomen auktoritetslydig.
– För det andra: vi har en annorlunda säkerhetspolicy i Finland än i USA. I USA har man ett clearance-system, ett system av säkerhetsklassificering av personer. När man väl nått den första nivån verkar det vara relativt enkelt att avancera i systemet och få tillgång till allt mer känsligt material. Det verkar vara så det har gått till i fallet Snowden.
– I Finland är verksamheten uppdelad i celler som är isolerade från varandra. Det beror bland annat på att den finländska verksamheten är relativt liten.
– Men man kan ändå inte gardera sig mot att någon får samvetskval eller en sinnesrubbning. Å andra sidan är det oklart vilken typ av information man kunde läcka ut som vi inte bara skulle rycka på axlarna åt.

Om man spekulerar, vad skulle det vara för information som vore extra känslig?

– Om någon röjde hur det låter när finländska politiker och tjänstemän möter sina europeiska kollegor, och även hur det låter när de möter sina inomstatliga kontakter, om man ord för ord återgav hur det låter, är det något som kunde blåsas upp i pressen. Men om Snowden är en storm i ett vattenglas skulle det högst bli en storm i ett snapsglas av ett sådant avslöjande.

MARCUS PREST