Trettio Greenpeace-aktivister åtalas för sjöröveri och?/?eller huliganism efter en aktion mot en oljerigg på Petjorahavet. Det är en hård tolkning av lagen som bär politiska spår som leder hela vägen tillbaka till det ryska statsskicket.
Text och foto: Nicklas Hägen
Då de arktiska isarna har börjat smälta har de nordliga haven blivit strategiskt åtråvärda områden, både vad gäller naturresurser och säkerhetspolitik. Greenpeace väckte uppmärksamhet med en aktion mot en rysk oljerigg på Petjorahavet i den sydöstra delen av Barents hav i september.
Uppenbarligen till ett högt pris, då åtalen för sjöröveri mot de trettio aktivisterna – däribland finländaren Sini Saarela – kan ge upp till femton års fängelse. De ryska myndigheterna tolkar lagen hårt och visar att de inte ser mellan fingrarna med en stor internationell miljöorganisation. Snarare känns det som att de vill skicka ut en politisk signal.
Att en sådan skulle vara riktad till den bredare ryska allmänheten förhåller sig Inga Saikkonen, forskardoktor vid spetsforskningsenheten D:CE – Democracy: A Citizen Perspective vid Åbo Akademi, skeptisk till. Hon tror att de hårda anklagelserna mot aktivisterna främst uttrycker Rysslands beredskap att försvara sina viktiga ekonomiska intressen och oljebolagens investeringar i Arktis med starka medel.
– Ryssland har stora ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen i Arktis. Oljekällorna i västra Sibirien har börjat sina och behöver ersättas. Oljebolagen Gazprom och Rosneft har båda investerat i Arktis och behöver samarbeta med utländska oljebolag. Därför tror jag reaktionen är så stark, även om det inte motiverar så starka åtal, säger Saikkonen, som forskar i demokratisering i jämförande perspektiv och därigenom i ryska val.
Eliten i centrum
Rättsprocesserna i Ryssland är politiserade. Exakt vem i regimen som styr, eller kan styra, dem är däremot svårare att säga.
Desto tydligare är att nationens ekonomi är direkt kopplad till regimens popularitet och via denna omväg kopplad till ett inrikespolitiskt spel där den ryska eliten har huvudrollen.
– Rysslands ekonomiska tillväxt har börjat avta och oljan är viktig. Den ekonomiska tillväxten har länge varit det som legitimerat regimen. Internationell uppmärksamhet i form av till exempel Greenpeace-aktioner kan ge de västerländska oljebolagen dålig PR och det strider mot den ryska regimens intressen, säger Saikkonen.
Myndigheternas agerande har inte stött på något bredare motstånd i Ryssland. Enligt opinionsmätningar som gjorts godkänner de flesta, också de välutbildade, myndigheternas agerande.
Av större vikt för den ryska regimen än den allmänna opinionen är ändå att behålla elitens stöd. Ryssland har en så kallad hybridregim som formellt bygger på demokratiska institutioner som till exempel flerpartival, men som egentligen inte håller riktigt fria och rättvisa val. För sådana regimer gäller det att hålla sig på god fot med den inflytelserika och starka eliten.
– På en federal nivå finns ingen kamp mellan regim och opposition just nu men den strategiska dynamiken är viktig i hybridregimer. Om eliten splittras brukar nämligen sådana regimer falla, säger Saikkonen.
– Massiva demonstrationer kan signalera svaghet, och om den sittande presidenten ser svag ut kan han förlora elitens stöd. Det hände i Ukraina under den orangea revolutionen och Mexico år 2000. Därför blir demonstrationer farliga.
Detta ligger sannolikt bakom att de ryska myndigheterna under senare år mött aktivism och olika demonstrationer med hårdhandskarna.
– Det var stora protester efter det senaste dumavalet och dem tolererade regimen. Men efter 2012 har man tagit hårdare medel i bruk, säger Saikkonen.
– När det gäller Greenpeace-fallet så har en del av den ryska eliten kopplingar till de stora ryska oljebolagen. Därför är det viktigt för regimen att visa att man försvarar dessa intressen och ekonomiska intressen i allmänhet.