Text och foto: Ari Nykvist
Om all den energi som på några få sekunder frigjordes på Söderfjärden utanför Vasa för en halv miljard år sedan, skulle mätas i antal Hiroshimabomber, handlar det om minst hundratusen atombomber och gud vet hur många kärnkraftverks årsproduktion. Men idag samsas tusentals tranor, Meteoria-besökare, amatörastronomer, fågelskådare och jordbrukare i den sex kilometer breda unika kratern.
För 520–640 miljoner år sedan slog en stenasteroid med 300 meters diameter ner på nuvarande Söderfjärden i Korsholm utanför Vasa. Idag är Söderfjärden en torrlagd sedimentfylld rund meteoritkrater full med bördiga åkrar. En av 188 kratrar i hela världen och 11 i Finland. Och en ovanligt tydligt rund och vacker sådan.
– Söderfjärden är en av de bäst bevarade nedslagskratrarna i Finland och en av de vackraste i världen, så inte undra på att vi varje år har cirka 10 000 besökare från över 100 olika länder, säger Matts Andersén, en av de aktiva bakom besökscentret Meteoria mitt i kratern och som i vår gav ut en populärvetenskaplig bok om nedslaget (se skild artikel).
Chock- och tryckvåg i Ryssland 2013
Den 15 februari 2013 skulle en asteroid med beteckning 2012 DA14 passera jorden. Asteroiden skulle enligt experterna komma extremt nära jorden men ändå passera med trygg marginal. Så när ett stort flammande eldklot plötsligt i gryningen dök upp vid Uralbergen i Ryssland, splittrades innan nedslaget med brinnande rester som slog ner utanför staden Tjeljabinsk, var överraskningen stor. Det var nämligen en helt annan inkräktare än man hade väntat den dagen.
Av de cirka tusen meteoritbitar som sedan hittades, var den största omkring 600 kilogram och hittades i en sjö under ett sex meter brett runt hål i isen. Senare kunde forskarna räkna ut att Tjeljablinskmeteoriten var cirka 20 meter i omkrets innan den splittrades och att den färdades med en hastighet på 18 000 kilometer i sekunden i en flack bana från öster. Den här ändå rätt lilla stenasteroiden skadade 1 500 människor, tusentals byggnader, stora skogsområden och fick taket på en stor fabriksbyggnad att rasa. Det var närmast ett mirakel att ingen dödades av den kraftiga tryckvågen.
Bara 16 timmar senare kom sedan den väntade asteroiden 2012 DA14 inflygande men passerade, precis som beräknat, tryggt ovanför jordytan.
– De två femtonde-februari-asteroiderna hade inget samband med varandra, men de påminner oss om hotet från himlen och att vi kan få påhälsning av både kända och okända rymdbumlingar, påpekar Matts Andersén.
Den första asteroiden som upptäcktes var Eros år 1898. Sedan millenniumskiftet har antalet upptäckta jordnära asteroider ökat i rasande takt. I år räknar man med närmare 13 000 NEA:s, Near Earth Asteroids. Av dem anses ändå bara 1 576 vara PHA-asteroider, Potentially Hazardous Asteroids. Rymdforskarnas fokus är numera till stor del på nära-jorden-objekt som är över 140 meter, sådana som allvarligt kan skada jorden om de slår ner.
I synnerhet efter Tjeljablinskmeteoriten 2013, har allmänhetens intresse för meteoriter ökat. Men redan från år 2008 har Meteorian i Korsholm på olika sätt populariserat all den vetenskapliga kunskap och de forskningsresultat som finns om meteoritnedslaget i Söderfjärden och om andra stora nedslag. Det arbetet har underlättats av samarbetet med geologin och CLL vid Åbo Akademi och med professorer såsom Carl Ehlers och Olav Eklund samt FD Peter Edén, nu på Geologiska forskningscentralen. Sedan 2013 sker samarbetet främst via det nya gemensamma forskningskonsortiet för Söderfjärden.
– I höst ska nya seismologiska undersökningar med hjälp av detonationer och sonarbilder ge en tydligare profil av kratern. Och senare hoppas vi kunna borra nya och djupare provhål än de sju nuvarande provhålen där det längsta är 347 meter djupt. Bland annat för att få svar på om nedslaget skedde för 640 miljoner eller drygt 500 miljoner år sedan.
Låg erosion gör Söderfjärden unik
Det som också gör Söderfjärden till en unik krater är att den i hundratals miljoner år låg under ett kilometerdjupt sedimentlager. Först för några miljoner år sedan blev kratern frilagd. Idag finns det kvar i kratern en cirka 300 meter djup lagring av kambrisk sandsten och lersten kring en mittkupol av krossat urberg. Det betyder att kratern inte har hunnit erodera lika mycket som de flesta andra medelstora eller stora kratrar. Då dessutom andra kratrar, såsom den i Lappajärvi cirka hundra kilometer ostnordost om Vasa, ofta är vattenfyllda, torrlades däremot Söderfjärden redan på 1920-talet då kraftiga pumpar sattes igång efter omfattande dräneringsarbeten. Det finns alltså mycket kvar av kratern som nästan är orört och som redan därför är värt att forska i.
– Rent vetenskapligt har vi nu endast fått ihop konturerna för en allmän bild av Söderfjärdens uppkomst. Det behövs mer forskning som vi på Meteorian sedan kan hjälpa till med att popularisera och föra ut till en av rymden allt mer intresserad allmänhet, påpekar Andersén.
Uppe på taket till besökscentret Meteorian, har Vasas amatörastronomiförening Andromeda ett eget observatorium. Där finns bland annat en ny stor 25 000 euros stjärnkikare som styrs av dator och som har en ny professionell digikamera. Då intressanta himlafenomen väntas, brukar Andromeda ha öppet hus och alla som vill får sig en titt ut i världsrymden. Att driva ett observatorium mitt i en meteoritkrater är också det rätt så unikt i hela världen.
Tusentals tranor och fågelskådare
Men de tusentals besökarna per år på Meteorian kommer inte bara för att få se en unik meteoritkrater och för att få veta mer om asteroider och rymdens hemligheter. Många kommer för att få se och veta mer om de över 10 000 tranor som varje höst besöker Söderfjärden. Idag är den runda jätteåkern den största rastplatsen i Finland för tranor vid deras höstflyttning, men också för sångsvanar, gäss och andra flyttfåglar. Det är en mäktig syn och ett imponerande ljud då stora täta flockar på upptill hundratals skrockande tranor landar eller flyger iväg på en gång bara ett par hundra meter från det höga observationstornet vid Meteorian. Över 8 000 tranor kan samtidigt gästa åkrarna på Söderfjärden de mest välbesökta dagarna.
– Då solen går ner flyger nästan alla på samma gång för att övernatta i skärgården. Det är en mäktig syn att se dem flyga iväg mot den rödgula solnedgången i september och början av oktober. I september brukar vi också därför ha öppet hus för att alla intresserade ska få se den vackra ”tranedansen” och få veta mer om fågelmigration.
Miniatyrmodell och förnyelsebar energi
Under senare år har Sundom bygdeförening, som äger Meteorian, satsat allt mer på förnyelsebar energi. Ett eget vindkraftverk och ett ladtak fullt med solpaneler ger nästan all den energi besökscentret gör av med. Och senare i höst ska en ny modern vindmölla till och med ge överskottsenergi.
– Tillsammans med forskare vid Vasa universitet leker vi just nu med tanken på att i experimentsyfte lagra den extra energin nere i kratern för att om möjligt kunna återanvända den vintertid.
Nästa sommar kan besökarna dessutom promenera runt i en stor kopia av en helt frilagd krater och få en egen uppfattning om proportionerna och avstånden i kratern. Då öppnas också två nya utställningshallar varav en för föreläsningar och visning av de filmer och videon som har producerats för att förklara hur meteoritkratrar uppkommer och om en likadan meteorit som för en halv miljard år sedan igen kan slå ner till exempel i Finland. Vilket högst sannolikt sker förr eller senare, men troligen först om miljontals år.